Högskolan i Skövde

Det blir allt vanligare med stora barngrupper i förskolan och personaltätheten är ofta låg i

relation till barngruppens storlek. Detta leder till att pedagoger i förskolan, upplever

frustration när det gäller att uppnå förskolans uppdrag som innefattar att tillgodose varje

barns behov för att främja deras utveckling. Syftet med vår studie är att belysa

pedagogers utsagor, inklusive resonemang, om arbetssätt och organisation av

verksamheten gällande individualisering av barns språkutveckling i förskolans stora

barngrupper. Studien bygger på sex kvalitativa forskningsintervjuer med pedagoger som

arbetar eller har arbetat med barn i åldern 3-5 år. Resultatet av vår studie visar att ett

arbetssätt för att se den enskilda individen är att dela in den stora gruppen i mindre

grupper. Ett annat arbetssätt är att i vardagssituationer möta barnen i samspel och dialog

på den nivå de befinner sig. Den stora barngruppen kan hindra barnens språkutveckling

på olika sätt som när det gäller barnens talutrymme och möjlighet till enskild tid med

pedagogerna. Dokumentation och kartläggning hjälper pedagogerna att följa barnens

individuella språkutveckling och att organisera verksamheten. Det är inte alltid

gruppstorleken som bidrar till att pedagogerna inte kan möta alla barn utan

konstellationen av gruppen kan vara minst lika betydelsefull.

Today, pre-schools are often associated with large children’s groups and the

personnel are understaffed in relation to the size of the children’s groups. This

results in, pedagogues feel frustrated that they do not have the time (and

resources) to provide for every child’s need to support their development,

which is one of the commissions of the pre-school. The purpose of our study is

to illustrate a pedagogue reasoning on how to work in order to individualise 3-

5-year-old children’s language process in relation to the size of the children’s

groups. The study is based on six qualitative interviews with pedagogues who

work or have worked with children in the ages of 3 to 5 years old. This method

is chosen in order to realise how teachers reflect on and act to notice and

distinguish every child and their language process among the rest of the

children. The results show that it is often easier to pay attention to every child

when they are divided into several smaller groups. Another way is to interact

with the child in ordinary situations in their own level of language

development. The large group of children can stop their language process when

it comes to their speech development and possibility of individual time with the

pedagogues. Documentation helps the teachers to organise the way to work and

thereby on how to follow every child’s individual language process. Something

that can be of importance is that it is not always the size of the group that is the

contributory cause for a pedagogue to take notice to every child and its needs

but the composition of the group can also be determining.