Högskolan i Skövde

När många länder i världen historiskt byggde höghastighetståg (280-320 km/h) valde Sverige att stanna på 200 km/h. Sverige har mellan åren 2014 och 2024 satsat på att utreda huvudsakligen två stuprörsalternativ för nya snabbare landtransporter, 320 km/h och 250 km/h. Topphastigheten 320 km/h mellan Sveriges storstäder utreddes på djupet, men avslutades på grund av ökade investeringskostnader. Alternativet 250 km/h implementerades direkt och är nu en ny standard i Sverige. Detta alternativ skiljer sig inte särskilt mycket nyttomässigt från dagens 200 km/h. Magnettågsalternativ (400-500 km/h) utreddes inte. Trafikverket valde att bara kritisera magnettåg samt inte uppmärksamma fördelar. Djupa och förutsättningslösa utredningar som jämför alla tänkbara alternativ, för flermiljonbelopp, är dock väl motiverade, eftersom tillämpningarna är i mångmiljardklassen.

Sommaren 2025 hävdar Trafikverkets strategiska avdelning att det inte är aktuellt att utreda magnettåg på djupet trots att privat finansiering utlovas. Detta är en mycket märklig ståndpunkt när stuprörssatsningar på snabba landtransporter i Sverige har kört in i väggen. Den överlägsna nyttan med magnettåg är intressant att jämföra med andra alternativ. Vi förordar inte att man utreder magnettågsalternativ med ett stuprörsperspektiv, som om man redan har startat satsningen innan utredningen. Underlag för beslut bör dock vara förutsättningslösa och fokusera på vilket alternativ som ges bäst nytta för pengarna.

I två dokumenterat lyckade stora infra-projekt har Sverige skapat stora nyttor med satsningarna, tunnelbanan i Stockholm och Öresundsbron, där snabba transporter gav avsevärd tidseffektivitet vilket bl a minskade tider för dagspendling. Varför vill inte Sverige nu undersöka nya skarpt nyttiga projekt baserat på helt ny teknik, och jämföra med andra alternativ? En pro bono och oberoende minirapport från Blekinge Tekniska Högskola (2022) visade att magnettåg bör utredas vidare, men den avfärdades av Trafikverket. Minirapporten inkluderade 8 olika alternativ. Detta bör fördjupas.

 1 DSMG = Den Skandinaviska MagnettågsGruppen (dsmg.se)

While many countries around the world historically proceeded to build high-speed rail systems (280–320 km/h), Sweden chose to remain at 200 km/h. Between 2014 and 2024, Sweden invested in examining primarily two one-sided alternatives for new, faster ground transport: 320 km/h and 250 km/h. The 320 km/h option for connections between Sweden’s major cities was investigated thoroughly but ultimately discontinued due to rising investment costs. The 250 km/h alternative was implemented directly and has now become a new national standard. However, this option does not offer significantly greater benefits compared with the current 200 km/h standard. Maglev alternatives (400–500 km/h) were not examined. The Swedish Transport Administration chose only to criticize the concept of maglev and did not acknowledge its potential advantages. In-depth, open-ended studies that compare all conceivable alternatives—studies costing several million SEK—are well justified, as the potential applications involve investments in the multi-billion-SEK range.

In the summer of 2025, the Strategic Division of the Swedish Transport Administration asserted that an in-depth study of maglev is not relevant, despite commitments of private financing. This is a highly peculiar position, given that one-sided driven efforts to advance fast ground transport in Sweden have hit a dead end. The clear advantages of maglev merit comparison with other alternatives. We do not advocate that maglev be examined from a one-sided perspective, as if a commitment had already been made prior to the study. However, the basis for decision-making should be genuinely open-minded without bias and focused on identifying the alternative that offers the greatest value for money.

Sweden has, in two well-documented and successful major infrastructure projects—the Stockholm metro and the Öresund Bridge—generated substantial public benefit, with rapid transport, offering significant time efficiencies, including reduced daily commuting times. Why, then, is Sweden now unwilling to explore new, clearly beneficial projects based on entirely new technology and compare them with other alternatives? A pro bono and independent mini-report from Blekinge Institute of Technology (2022) concluded that maglev merits further investigation, yet it was dismissed by the Swedish Transport Administration. The mini-report included eight different alternatives. This work should be expanded and deepened.