Anthropogenic activities are the main causes of climate change, leading to global warming that contributes increase in extreme weather. At the same time, climate change and anthropogenic activities are threatening biodiversity, which is essential for resilience and functional ecosystems. As biodiversity declines, ecosystems lose their ability to deliver vital ecosystem services. Green infrastructure plays an important role in urban climate adaption by supporting biodiversity, strengthening ecosystem resilience and mitigating climate impacts. This study investigates how green spaces in Tibro urban area have change from the 1960s to today, and explores their role in a changing climate. Geographical data were processed in QGIS, where urban areas and green spaces were constructed for each time period. The area of green spaces was calculated and a complementary statistical analysis was performed in RStudio. A small literature review was conducted to explore future extreme weather in Sweden, and the climate adaption functions of green spaces. A total of 168 green spaces were identified in 1960, compared to 329 today. In 1960, green spaces made up about 29% of the urban area, compared to 27% today. The Mann-Whitney-U test showed a significant difference in green space area of green spaces between the time periods (p<0,05). The study shows that green spaces have increased in number, but become smaller and more dispersed. The proportion of green space has decreased in relation to the urban area. Urbanisation and changes in land use are assumed to be the reason for this development. A variety of small and large green spaces is considered to be most favourable to biodiversity. In Sweden, more intense extreme weather is expected in the future. The importance of large and varied green spaces is emphasised for climate adaptation.
Antropogena aktiviteter är de främsta orsakerna till klimatförändringar. Den globala uppvärmningen är ett faktum som bidrar till en ökning av extremväder. Extrema väderhändelser förväntas blir mer frekventa och kraftiga i framtiden. Samtidigt hotas den biologiska mångfalden som utgör grunden för fungerande ekosystem, av klimatförändringar och antropogena aktiviteter. När den biologiska mångfalden minskar, försvagas ekosystemens resiliens, vilket innebär att ekosystemen inte kan producera livsnödvändiga ekosystemtjänster. Grön infrastruktur spelar en viktig roll som klimatanpassningsverktyg i urbana miljöer genom att bidra till den biologiska mångfalden och ekosystemens resiliens, samt till att mildra effekterna av klimatförändringar. Syftet med denna studie är att undersöka hur grönytor i Tibro tätort har förändrats över tid, från 1960-talet till idag. Studien syftar även till att lyfta grönytornas funktion i samhället men också till ett förändrat klimat. Geografiska data har bearbetats i QGIS. Tätortsytor skapades och grönytor konstruerades för respektive tidsperiod. Grönytornas areal beräknades och en kompletterande statistisk analys utfördes i RStudio. En mindre litteraturstudie har utförts för att undersöka vilka extremväder som antas bli vanliga i framtida Sverige samt hur grönytor kan bidra till klimatanpassning. Totalt identifierades 168 grönytor år 1960 och 329 i nutid. År 1960 utgjorde grönytor cirka 29% av tätorter, jämfört med 27% i nutid. Mann Whitney-U test visade en signifikant skillnad i grönytornas areal mellan tidsperioderna (p<0,05). Studien visar att grönytor ökat i antal, men blivit mindre och mer utspridda. Andelen grönyta har minskat i förhållande till tätortens yta. Urbanisering och förändrad markanvändning antas vara grunden till utvecklingen. En variation av små och stora grönytor bedöms gynna den biologiska mångfalden bäst. I Sverige förväntas mer intensiva extremväder i framtiden. För klimatanpassning betonas vikten av stora och varierande grönytor.