Högskolan i Skövde

Bakgrund: På grund av den snabbartade omvärlden som medför samhällskriser så har behovet av anpassning, flexibilitet samt organisatoriskt lärande blivit alltmer studerade ämnen. Chefer bär ansvaret under tid av kris att tillämpa olika tillvägagångsätt och vara mångsidig för att utveckla rätt förutsättningar för organisationen att kunna hantera situationen. En förutsättning för att effektivt kunna hantera situationen är att utveckla nya lärdomar och ny kunskap som kan tillämpas under krisen samt efter krisen för att öka beredskapen och motståndskraft inför eventuell framtida kris. Lärandet ur ett organisatoriskt perspektiv kallas för organisatoriskt lärande.

Syfte: Syftet med denna studie är att öka kunskap om hur krisledarskap kan bidra till organisatoriskt lärande under kris och hur det organisatoriska lärandet främjar hanteringen av krisen samt byggandet av motståndskraft inför eventuella framtida kriser.

Metod: Studien har utgått ifrån en kvalitativ forskningsmetod. Datainsamlingen har bestått av 13 semistrukturerade intervjuer som har transkriberats och analyserats för att systematiskt hitta användbara teman. Intervjusvaren har sedan analyserats i analysen med hjälp av insamlad teori.

Slutsats: Studien belyser att ett stödjande ledarskap, som innefattar att ledaren uppmuntrar och skapar tillit till personalen genom involvering i diskussioner om beslutsfattande, kan bidra till främjandet av organisatoriskt lärande under kris. Detsamma gäller ett flexibelt ledarskap, som innefattar att ledaren har egenskaperna för att kunna analysera ett nytt uppkommit problem och sedan besvara problemet i form av beslut, förändringar i beteende och olika åtgärder för att uppnå ett produktivt resultat. Utöver detta kan formandet av en arbetsmiljö som förespråkar öppenhet gällande misstag och felaktigheter bidra till främjandet och utvecklandet av nya lärdomar. Det organisatoriska lärandet kan bidra till hanterandet av en kris genom korrigeringar av ändringar av rutiner vid upptäckandet av brister i den dagliga verksamheten.

Utförd studie visar att tillämpande av ovanstående tillvägagångssätt kan utveckla lärdomar som både bidra under krisen för att hantera krisen samt bidra efter krisen för att korrigera och utveckla den befintliga krishanteringsplanen för att öka beredskapen och motståndskraften vid eventuell framtida kris.

Background: Due to the fast-paced environment that brings social crises, the need for adaptation, flexibility and organizational learning have become increasingly studied subjects. Managers bear the responsibility during times of crisis to apply different approaches and be versatile in order to develop the right conditions for the organization to be able to handle the situation. A prerequisite for being able to effectively handle the situation is to develop new lessons learned and new knowledge that can be applied during the crisis and after the crisis in order to increase preparedness and resilience in the face of any future crisis. Learning from an organizational perspective is called organizational learning.

Purpose: The purpose of this study is to increase knowledge about how crisis leadership can contribute to organizational learning during a crisis and how organizational learning can be applied to manage the crisis and build resilience in the face of possible future crises.

Method: The study was based on a qualitative research method. The data collection has consisted of 13 semi-structured interviews that have been transcribed and analyzed to systematically find useful themes. The interview responses have then been analyzed in the analysis using collected theory. 

Conclusion: The study highlights that supportive leadership, which involves the leader encouraging and building trust in the staff through involvement in discussions about decision-making, and flexible leadership, which involves the leader having the qualities to be able to analyze a newly emerged problem and then respond to the problem in the form of decisions, changes in behavior and various measures to achieve a productive result, can contribute to the promotion of organizational learning during a crisis. In addition, the formation of a work environment that advocates openness regarding mistakes and errors can contribute to the promotion and development of new lessons. Organizational learning can contribute to the management of a crisis through corrections of changes to routines when deficiencies in daily operations are discovered.

The study conducted shows that applying the above approach can develop lessons learned that both contribute during the crisis to managing the crisis and contribute after the crisis to correct and develop the existing crisis management plan to increase preparedness and resilience in the event of a future crisis.