Högskolan i Skövde

Bakgrund: Primärvårdens arbete med Nära vård syftar till att förbättra tillgängligheten för patienten och utgår från ett personcentrerat förhållningssätt. Inom detta arbete har e-hälsa och digital vård snabbt blivit en del av distriktssköterskans yrkesutövning. Ett exempel är införandet av synkron chatt som ett nytt arbetssätt i primärvården, där distriktssköterskan ofta etablerar den första kontakten med patienten via digital kommunikation.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskor/sjuksköterskors upplevelse av digital kommunikation med patienter via synkron chatt.

Metod: En kvalitativ studie tillämpades med öppna frågor via ett webbaserat frågeformulär. Vid analysen av de 34 stycken frågeformulär som insamlats, användes en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Resultatet visade att digital kommunikation med patienter via synkron chatt upplevs försvåra bedömning och möjligheten till vårdande kommunikation. Detta då det upplevdes vara vissa svårigheter att uppfatta patientens hälsotillstånd, hinder i dialogen och förlorad känslomässig och personlig kontakt. Det upplevdes även att kommunikation via synkron chatt var effektiv vid okomplicerad problematik.

Konklusion: Digital kommunikation via synkron chatt kan vara mest lämpad som patientkontakt vid okomplicerad problematik. Det ses behov av ökad kunskap, tydligare riktlinjer och anpassning av arbetsrutiner för att främja personcentrerad vård vid den nya kommunikationsformen.

Background: Primary care's work with person-centred care aims to improve patient accessibility and is based on a person-centred approach. As part of this effort, eHealth and digital healthcare have rapidly become important elements of the district nurse’s professional role. One example is the implementation of synchronous chat as a new working method in primary care, where the district nurse often establishes the first contact with the patient through digital communication.

Aim: The purpose of the study was to describe district nurses'/nurses' experiences of digital communication with patients via synchronous chat.

Method: A qualitative study was conducted using open-ended questions in a web-based questionnaire. A qualitative content analysis was applied to analyze the 34 questionnaires collected.

Results: The results showed that digital communication with patients via synchronous chat was perceived to complicate assessment and the ability to engage in caring communication. This was due to difficulties in perceiving the patient's health condition, barriers in the dialogue, and a loss of emotional and personal connection. Communication via synchronous chat was perceived to be effective in cases of uncomplicated issues.

Conclusion: Digital communication via synchronous chat may be most suitable for patient contact in cases of uncomplicated issues. There is a need for increased knowledge, clearer guidelines, and adjustments to work routines to promote person-centered care in this new form of communication.