Högskolan i Skövde

Introduktion: Ofrivillig ensamhet är ett folkhälsoproblem där äldre HBTQI+-personer utgör en särskilt sårbar grupp. Trots att gemenskap fungerar som en skyddsfaktor mot ofrivillig ensamhet har äldre HBTQI+-personer ofta en begränsad tillgång till gemenskapsresurser. Detta understryker ett behov av att undersöka stöd som kan främja gemenskap och motverka ofrivillig ensamhet i denna grupp.

Syfte: Att med en strukturerad litteraturstudie undersöka stöd för att främja gemenskap och motverka ofrivillig ensamhet bland äldre HBTQI+-personer.

Metod: Studien genomfördes som en strukturerad litteraturstudie baserad på tjugo vetenskapliga artiklar, hämtade från databaserna Scopus och Web of Science. Det insamlade materialet analyserades med tematisk analys.

Resultat: Två huvudteman och fyra underteman framkom: sociala relationer, som inkluderade familje- och vänskapsstöd samt communitystöd, och arenor, som omfattande fysiska arenor och teknikmedierade arenor. Resultaten visar att både personliga relationer och tillgång till trygga och inkluderande miljöer kan bidra till att minska ensamhet och stärka känslan av gemenskap bland äldre HBTQI+-personer. Samtidigt identifierades hinder såsom geografisk isolering, ålderism, heterosexism och digitalt utanförskap som barriärer för tillgång till dessa stödjande miljöer.

Slutsats: Studien lyfter vikten av sociala relationer och inkluderande, stödjande arenor för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre HBTQI+-personer. Hinder i tillgång kvarstår, vilket understryker behovet av anpassade och tillgängliga stödresurser. Framtida forskning bör undersöka dessa stöd vidare, inkludera underrepresenterade grupper samt undersöka hur dessa stöd kan implementeras i det praktiska folkhälsoarbetet i Sverige.

Introduction: Involuntary loneliness is a public health issue in which older LGBTQI+ individuals represent a particularly vulnerable group. Although social connectedness functions as a protective factor against involuntary loneliness, older LGBTQI+ individuals often face limited access to community resources. This highlights a need to explore support that can promote social connectedness and counteract involuntary loneliness within this group.

Aim: To examine support that promotes social connectedness and counters involuntary loneliness among older LGBTQI+ individuals through a structured literature review.

Method: The study was conducted as a structured literature review based on twenty scientific articles retrieved from the databases Scopus and Web of Science. The collected material was analysed using thematic analysis.

Results: Two main themes and four subthemes emerged: social relationships including family and friendship support and community support, and arenas, comprising physical arenas and technology-mediated arenas. The findings indicate that personal relationships and access to safe, inclusive spaces can reduce loneliness and foster social connectedness among older LGBTQI+ individuals, while barriers such as geographical isolation, ageism, heterosexism and digital exclusion hinder access to supportive environments.

Conclusion: This study highlights the importance of social relationships and inclusive, supportive arenas in reducing involuntary loneliness among older LGBTQI+ individuals. Barriers to access remain, underscoring the need for tailored and accessible support resources. Future research should further explore these supports, include underrepresented groups, and examine how such support can be implemented in Swedish public health practice.