Högskolan i Skövde

Introduktion: Covid-19-pandemin ledde till stora förändringar inom primärvården globalt, som användningen av digitalt hälsostöd under hälsokrisperioden där social distansering krävdes. Dock i detta scenario ansågs tillgången till hälsotjänster vara otillräcklig, vilket innebär att primärvården inte fungerade som förväntat, och därmed påverkade kontinuiteten i vården i flera länder, främst i låg- och medelinkomstländer.

Syfte: var att undersöka telehälsa inom primärvård i låg- och medelinkomstländer idag.

Metod: var en strukturerad litteraturstudie med induktiv ansats utgående från två vetenskapliga databaser (Pubmed, Cinahl) av originalartiklar som analyserades med hjälp av Braun och Clarkes tematiska analysmetod.

Resultat: Tio originalartiklar resulterade i två teman: digital assistans för sjukvårdspersonal och patienter och utmaningar för användningen/implementeringen av telehälsa. Det första temat delades i två underteman: egenvård och att arbeta med digitala verktyg. Telehälsa har bidragit till att förbättra människors livskvalitet genom att förebygga/behandla hälsoproblem i primärvården, och genom att förbättra tillgången till vård i avlägsna områden, samt är ett verktyg för att utbilda vårdpersonal och underlätta kommunikationen mellan organisationer, vårdpersonal och patienter. Det finns dock sociala, ekonomiska, politiska, kulturella och tekniska utmaningar som pekar på behovet av att ompröva erbjudandet och möjligheten att få tillgång till telehälsa för vårdpersonal och patienter inom primärvård i låg- och medelinkomstländer idag.

Slutsats: Telehälsotjänster ger stöd och möjlighet till patienten att delta i den egna vården på distans. Dessa enheter främjar också fortlöpande utbildning, kvalificering av vårdpersonal samt underlättar kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter. En effektiv vård med hjälp av digitala verktyg kan inte växa utan att ta hänsyn till omständigheter som påverkar dess användning och implementering.

Introduction: The COVID-19 pandemic led to major changes in primary care in the world, such as the use of digital health support during the health crisis where social distancing was required. However, in this scenario, access to health services was considered insufficient, which means that primary health care did not function as expected, and thus affected the continuity of care in several countries, mainly in low- and middle-income countries.

Aim: was to investigate telehealth in primary care in low- and middle-income countries today.

Method: was a structured literature study with an inductive approach based on two scientific databases (Pubmed, Cinahl) of original articles that were analyzed using Braun and Clarke's thematic analysis method.

Results: Ten original articles resulted in two themes: digital assistance for healthcare professionals and patients and challenges in the use/implementation of telehealth. The first theme was divided into two sub-themes: self-care and working with digital tools. Telehealth has contributed to improving people's quality of life by preventing/treating health problems in primary care, improving access to care in remote areas being a tool for training healthcare professionals, and facilitating communication between organizations, healthcare professionals, and patients. However, social, economic, political, cultural, and technical challenges point to the need to rethink the offer and the possibility of accessing telehealth for healthcare professionals and patients in primary care in low- and middle-income countries today.

Conclusion: Telehealth services provide support and the opportunity for the patient to participate in their care remotely. It also promotes ongoing education, and qualification of healthcare professionals and facilitates communication between healthcare professionals and patients. Effective care using digital tools cannot grow without taking into account circumstances that affect its use and implementation.