Högskolan i Skövde

Introduktion: Depression är en sjukdom som drabbar stor del av världens befolkning vilket skapar ett stort lidande för den enskilde och samhället. Standardbehandlingen är antidepressiva läkemedel i kombination med psykologisk behandling. Social aktivitet på recept har setts som ett komplement till standardbehandlingen för att lindra symtom och adressera grundorsaken till psykisk ohälsa.

Syfte: Syftet med studien var att ge en översikt över den senaste forskningen gällande social aktivitet på recept för vuxna med depression.

Metod: En strukturerad litteraturstudie har genomförts som grundar sig på 22 både kvalitativa och kvantitativa originalartiklar. Sökningen genomfördes i databaserna PubMed, Web of Science, Europe PMC och PsycINFO. Tematisk analys enligt Braun & Clark (2006) användes för att identifiera och analysera återkommande teman och mönster imaterialet.

Resultat: Den tematiska analysen skapade sex teman. Flertalet studier visade att social aktivitet på recept främjade livskvalitet, minskade depression och ökade självkänslan. Samtidigt visade några studier på liten eller ingen effekt i socioekonomiskt utsatta områden. Hälso- och sjukvårdens resurser minskade liksom användandet av antidepressiva läkemedel förutom bland vuxna över 65 år. Upplevelsen var att social aktivitet på recept skapade en känsla av meningsfullhet, ökad social gemenskap och ökad kontroll över sitt psykiska välbefinnande.

Slutsats: Social aktivitet på recept kan vara en lämplig behandlingsmetod och hälsofrämjande insats för vuxna med depression. Effekten av social aktivitet på recept kan skilja sig mellan olika åldersgrupper och socioekonomiska förutsättningar, vilket är viktigt att betänka under implementeringsfasen. En förutsättning för remiss till social aktivitet på recept är att individen söker hjälp för sina besvär.

Introduction: Depression affects a large part of the world's population, which creates great suffering for the individual and the society. The standard treatment is antidepressants combined with psychological treatment. Social prescribing has been seen as a complement to the standard treatment for symptom relief and to address the root cause of mental illness.

Aim: The aim of the study was to provide an overview of the latest research regarding social prescribing for adults with depression.

Methods: A structured literature review was carried out based on 22 qualitative and quantitative original articles. The articles have been found in the databases PubMed, Web of Science, Europe PMC and PsycINFO. Thematic analysis according to Braun & Clark (2006) was used to identify and analyze recurrent themes and patterns in the material.

Results: The thematic analysis resulted in six themes. Several studies showed that social prescribing improved quality of life, reduced depression, and increased self-esteem. Meanwhile, some studies showed small to no effect in socio-economically vulnerable areas. Health care resources and the use of antidepressants decreased, except among adults over 65. The experience was that social prescribing created a sense of meaning, increased social belonging and increased control over one's psychological well-being.

Conclusion: Social prescribing may be an appropriate treatment method and health promotion intervention for adults with depression. The effect of social prescribing can differ between age groups and socioeconomic standard, which is important to consider during the implementation phase. A qualification for referral to social prescribing is that the individual seeks help for their problems.