Högskolan i Skövde

Bakgrund: Våld i nära relation utgör ett omfattande folkhälsoproblem både globalt och i Sverige. Våldet kan vara svårupptäckt då det ofta tar sig i olika uttryck och inte alltid lämnar synliga skador. Sjuksköterskan har en central roll i att identifiera våldsutsatthet och stödja drabbade kvinnor, vilket gör deras upplevelser viktiga att belysa.

Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära relation.

Metod: Som metod användes en kvalitativ innehållsanalys baserad på tio vetenskapliga artiklar.

Resultat: Sjuksköterskor upplever känslomässiga barriärer i arbetet med våld i nära relation, där rädsla för att väcka svåra berättelser samt att kränka patientens integritet hindrar dem från att ställa frågor. Känslor av maktlöshet, frustration och osäkerhet uppstår när kvinnor inte bekräftar våldet eller tackar nej till hjälp. Brist på utbildning, riktlinjer och stöd bidrar till osäkerhet och ett inkonsekvent arbetssätt. Tidsbrist och svårigheter att balansera professionell roll med personligt engagemang skapar dessa hinder.

Konklusion: Identifiering av våld i nära relation hindras av bristande organisatoriska förutsättningar, tidsbrist och osäkerhet kring hur frågan tas upp. Rädsla för att kränka patientens integritet samt känslor av maktlöshet gör att utbildning och tydligare stöd behövs för att underlätta arbetet.

Background: Intimate partner violence constitutes a significant public health problem both globally and in Sweden. The violence can be difficult to detect, as it often manifests in various forms and does not always result in visible injuries. Nurses play a central role in identifying exposure to violence and supporting affected women, making their experiences important to highlight. 

Aim: To shed light on nurses´ experiences of encountering women who are victims of intimate partner violence. 

Method: A qualitative content analysis based on ten scientific articles was employed as the research method. 

Findings: Nurses experience emotional barriers in working with intimate partner violence where fear of raising difficult stories and violating the patient's privacy prevents them from asking questions. Feelings of powerlessness, frustration and uncertainty arise when women do not acknowledge the violence or refuse help. Lack of training, guidelines and support contribute to uncertainty and an inconsistent way of working. Lack of time and difficulties in balancing professional role with personal commitment create these barriers. 

Conclusions: Identification of intimate partner violence is hindered by poor organizational conditions, lack of time and uncertainty about how to address the issue. Fear of violating the patient's integrity and feelings of powerlessness mean that education and clearer support are needed to facilitate the work.