Högskolan i Skövde

Bakgrund: Beslut om ej HLR (hjärt-lungräddning) innebär att avstå från livräddande åtgärder vid ett hjärtstopp. Beslutet fattas av ansvarig läkare där medicinska faktorer och etiska överväganden är avgörande. Sjukdomar, ålder och prognos vägs mot risken för lidande och en försämrad livskvalitet efter HLR. Vid beslutsfattandet strävar vanligtvis läkarna för att ge bästa möjliga vård till alla patienter men anhöriga kan tendera att acceptera beslutet olika. Teamsamverkan och tydlig kommunikation med patienten och anhöriga är viktigt, då beslut om ej HLR kan uppfattas som etiskt komplext och ett känsligt ställningstagande.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av anhörigas upplevelser i mötet kring ett ej HLR-beslut.

Metod: Studien utgick från en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. I urvalet användes bekvämlighetsurval, där författarna hade koppling till deltagarnas arbetsplatser. Inklusionskriterierna säkerställde att deltagarna kunde bidra med relevant och reflekterande information. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer utifrån en intervjuguide, där sju sjuksköterskor deltog. För att analysera intervjuerna användes kvalitativ innehållsanalys där både latent och manifest innehåll analyserades.

Resultat: Resultatet presenterades utifrån temana: Övergripande grunder för beslut kring ej HLR, emotionella reaktioner och kommunikationens betydelse vid förklaring av ett ej HLR-beslut samt dess subteman, vilket speglade hur sjuksköterskor erfor anhörigas upplevelser. Det framkom att de flesta anhöriga tog beslutet förståndigt och klokt, framförallt när informationen framkom i god tid och på ett tillmötesgående sätt. Deltagarna hade även mött situationer där beslutet inte accepterades, ofta på grund av skuldkänslor och besvikelse hos anhöriga.

Konklusion: Studien visade att beslut om ej HLR är både en medicinsk bedömning och en komplex process, där lidande kan ses vid beslutsfattande. Lidande kan delas upp i sjukdomslidande, livslidande och vårdlidande vilket tas hänsyn till vid beslutet. Utifrån att patienten och anhöriga har förståelse för patientens lidande och livskvalité kan de tendera att acceptera beslutet.

Background: A decision against CPR (cardiopulmonary resuscitation) means refraining from life-saving measures in the event of cardiac arrest. The decision is made by the responsible physician, with medical factors and ethical considerations playing a decisive role. Medical conditions, age and prognosis are weighed against the risk of suffering and a reduced quality of life following CPR. When making decisions, physicians typically strive to provide the best possible care for all patients, but family members may react differently to the decision. Team collaboration and clear communication with the patient and family members are essential, as a decision against CPR can be perceived as ethically complex and a sensitive issue.

Aim: To describe nurses’ experiences of encountering relatives’ experiences during a decision not to perform CPR.

Methods: The study was based on a qualitative interview design with an inductive approach. A convenience sampling was used, as the authors had connections to the participants’ workplace.The inclusion criteria were designed to ensure that participants could contribute relevant and reflective information. Data collection was conducted using semi-structured interviews based on an interview guide, with seven nurses participating. Qualitative content analysis was used to analyze the interviews, including both latent and manifest content being analyzed.

Results: The results were presented based on the following themes: General guidelines for decisions regarding no CPR, emotional reactions, and the importance of communication when explaining a no CPR decision, as well as their subthemes, which reflected how nurses perceived the experiences of family members. It became clear that most family members responded in a sensible and prudent manner, especially when information was provided well in advance and in a respectful way. The participants had also encountered situations where the decision was not accepted, often due to feelings of guilt and disappointment among family members.

Conclusion: The study showed that a decision against CPR was not merely a medical assessment but a complex process, in which suffering may be a factor in the decision making process. Suffering can be divided into illness-related suffering, life-related suffering and care-related suffering, all of which are taken into account in the decision. When patients and their families understand the patient’s suffering and quality of life, they are more likely to accept the decision.