Högskolan i Skövde

Bakgrund: Hjärtsvikt är en vanlig sjukdom som påverkar hjärtats pumpförmåga och orsakar symtom som andfåddhet och trötthet. Egenvården innefattar bland annat läkemedelshantering, kostanpassning och fysisk aktivitet vilket kan vara svårt att följa utan rätt stöd. Sjuksköterskans roll och personcentrerad vård är därför av värde för att stärka patientens förmåga till egenvård.

Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheterna av egenvård hos patienter som lever med hjärtsvikt i det dagliga livet.

Metod: En integrerad sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes.

Resultat: Tre teman identifierades; Lära sig att bedöma kroppsliga signaler i egenvården, balans mellan symtom, behandling och vardag samt patientens behov av information, stöd och kontinuitet från vårdpersonal. Egenvård innefattar kontinuerlig symtombedömning, anpassning av vardagliga aktiviteter samt personligt och professionellt stöd för att upprätthålla balans mellan sjukdomens krav och individens kapacitet.

Konklusion: Hanteringen av egenvård vid hjärtsvikt formas i samspel mellan sjukdomens krav, patientens resurser och det stöd vården erbjuder. Patienter behöver bedöma symtom samt implementera egenvården, där fysiska, emotionella och sociala faktorer påverkar förmågan. Välfungerande egenvård kan stärka trygghet, kontroll och självständighet, medan olika hinder kan försvåra genomförandet. Personcentrerad vård med kontinuerlig uppföljning möjliggör ett meningsfullt och självständigt liv.

Background: Heart failure is a common condition that impairs the heart’s pumping capacity and causes symptoms such as shortness of breath and fatigue. Selfcare includes medication management, dietary modifications and physical activity, which can be challenging to maintain without adequate support. Nurses play a key role through person- centered care in strengthening patients’ self-care abilities.

Aim: The aim was to describe patients’ experiences of self-care while living with heart failure in daily life.

Method: An integrated synthesis of qualitative research inspired by metasynthesis.

Findings: Three themes were identified: Learning to assess bodily signals in self-care, balancing symptoms, treatment and daily life, and the patient’s need for information, support, and continuity from healthcare professionals. Self-care involves continuous symptom assessment, adaptation of daily activities, and both personal and professional support to maintain a balance between the demands of the disease and the individuals’ capacity.

Conclusion: The management of self-care in heart failure is shaped by the interplay between disease demands, patient resources and healthcare support. Patients need to assess symptoms and implement self-care, influenced by physical, emotional and social factors. Effective self-care strengthens feelings of security, control and independence, while barriers may hinder implementation. Person-centered care with continuous follow-up enables a meaningful and autonomous life.