Högskolan i Skövde

Introduktion: Vankomycinresistenta enterokocker är tarmbakterier som blivit resistenta mot vankomycin. Antibiotikaresistens är ett allvarligt folkhälsoproblem där vårdhygieniska åtgärder behövs för att minska smittspridning inom vården. I Sverige finns 21 regioner där varje region utformar sina egna riktlinjer för smittförebyggande åtgärder inom slutenvården.

Syfte: Syftet var att undersöka svenska regioners riktlinjer gällande smittförebyggande åtgärder, sett ur ett etiskt perspektiv, avseende bärarskap av vankomycinresistenta enterokocker inom slutenvården.

Metod: Kvalitativ innehållsanalys av dokument i enlighet med Graneheim och Lundman. Kriteriebaserat urval där alla svenska regioners riktlinjer för handläggande av patienter med bärarskap av VRE i slutenvård har inkluderats.

Resultat: Tre kategorier; patientrelaterade, besöksrelaterade samt personalrelaterade åtgärder identifierades i regionernas riktlinjer. I patientrelaterade åtgärder framhölls vård på enkelrum samt riskfaktorer hos den enskilde patienten vilka ökar risken för smittspridning. I patientrelaterade och besöksrelaterade åtgärder framkom begränsning avseende vistelse i gemensamma utrymmen samt åtgärder gällande egen handhygien. I personalrelaterade åtgärder framkom följsamhet till basala hygienrutiner samt behov av särskilt avdelad personal som enbart vårdar patient med bärarskap. Det framkom även åtgärder för personal gällande livsmedelshantering samtansvarsfördelning i teamet.

Slutsats: I dag utformas riktlinjer regionalt, vilket leder till att patienter riskerar behandlas olika. Eftersom vårdpersonal ofta arbetar i olika regioner kan skillnader skapa otydlighet och bristande följsamhet. Riktlinjerna är utformade för att främja folkhälsan genom förebyggande av antibiotikaresistens, men skapar etiska konflikter kring autonomi, rättvisa, göra gott och inte skada. Nationella riktlinjer baserade på risk, etik och evidens samt god information och personalutbildning behövs för att skapa en jämlik och etiskt försvarbar vård.

Introduction: Vancomycinresistant enterococci are bacteria that have become resistant to vancomycin. Antibiotic resistance is a public health problem where preventive hygiene actions are needed to reduce the spread in healthcare. In Sweden, there are 21 regions where each region design their own guidelines for infection prevention measures in inpatient care.

Aim: To examine, from an ethical perspective, the Swedish regions' guidelines regarding infection prevention measures regarding carriage of Vancomycin-resistant enterococcus in inpatient care.

Methods: Qualitative content analysis of documents in accordance with Graneheim and Lundman. Criteria-based selection where all Swedish regions' guidelines for the management of patients with VRE carriage in inpatient care have been included.

Results: Three categories; patient-, visitor- and staff-related actions, were identified in the regions' guidelines. Patient-related actions included care in single rooms and risk factors that increase the risk of spreading infection. Patient-related and visitor-related actions included restrictions regarding use of common areas and actions for hand hygiene. Staff-related actions included compliance with standard hygiene precautions and need for specially assigned staff. Actions for staff regarding food hygiene and responsibilities in the team were also included.

Conclusion: Today guidelines are developed regionally, which leads to patients being treated differently. Since healthcare professionals often work in different regions, differences can create ambiguity and lack of compliance. The guidelines are designed to promote public health by preventing antibiotic resistance, but create ethical conflicts around autonomy, fairness, doing good and not harm. National risk-, ethics- and evidence-based guidelines as well as good information and staff training are needed.