Människor har under århundraden förföljt vargar (Canis lupus) på grund av främst konkurrens om födoresurser och den faktiska eller upplevda risken för rovdjursangrepp på personer och tamdjur. Vargen förklarades utrotad i Skandinavien i slutet av 1960-talet men återetablerade sig 1983 när två vargar immigrerade från den finsk-ryska vargpopulationen och reproducerade sig. Fram till 2008 reproducerade sig endast en ytterligare finsk-rysk varg i Skandinavien vilket ledde till ökad inavelsnivå. Sedan dess har ytterligare sju grundare reproducerat sig fram till 2023. Trots detta är inavelsnivån i populationen fortsatt hög. Inavel i populationen har visat sig leda till bland annat lägre reproduktionsframgång och medfödda skelettdeformationer. För att utveckla förvaltningen av varg har den här studien tagit fram en metod för att uppskatta ett index (genetiska värde) som beskriver individers relativa bidrag till minskande inavel. Sambandet mellan individers genetiska värde och deras släktskap med grundare i populationen har studerats. Studien undersökte även sambandet mellan genetiskt värde och reproduktionsframgång samt undersökte sambandet mellan släktskap till grundare och reproduktionsframgång. Studien visar att avkommor till grundare (F1:or) och deras avkommas avkomma (F2:or) har högre genetiskt värde än populationens genomsnitt. Vargar med högre genetiskt värde har högre reproduktionsframgång än övriga vargar. Detta samband var signifikant för hanar men inte för tikar. Studien visar även ett positivt samband mellan reproduktionsframgång och släktskap med grundare. Detta samband sträcker sig ner till fjärde generationen (F4). Det genetiska värde som den här studien tagit fram kan vara ett viktigt verktyg för en framtida hållbar genetiskt individanpassad förvaltning av varg i Sverige.
People have hunted wolves (Canis lupus) for centuries. Mostly because of competition for food resources and the real or believed danger of attack on people or domestic animals. The wolf was declared extinct in Scandinavia in the 1960s but was reestablished in 1983 when two wolves immigrated from the Finnish-Russian population and reproduced. Only one other wolf reproduced in the population until 2008 which led to inbreeding. Another seven founder-wolves have immigrated and reproduced in Scandinavia since then, but the population still suffers from inbreeding. Inbreeding has been linked to lower reproductive success and congenital defects in wolves. This study has developed a method to measure genetic value in wolves to improve management. The method consists of an index (genetic value) which describes individuals' relative contribution to decreased inbreeding. The study measured the relationship between genetic value and reproductive success. The relationship between reproductive success and closeness in relation to a founder was also measured. Founders, their offspring (F1) and their offsprings offspring (F2) had higher genetic values than the mean. Wolves with a higher genetic value had higher reproductive success than the rest of the population. There was a relationship between reproductive success and genetic value for males but not for females. There was also a positive correlation between reproductive success and relation with a founder which continued to the fourth generation (F4). This new method of measuring genetic value could be a valuable tool for a future sustainable genetically individual adapted management of wolves in Sweden.