SYFTE Att beskriva skolsköterskors erfarenheter av interaktion med elever med könsdysfori.
BAKGRUND Förekomsten av könsdysfori har ökat bland ungdomar. Ungdomar som upplever könsdysfori är mer utsatta för trakasserier, diskriminering och våld än sina jämnåriga. Skolsköterskan spelar en central roll i att stödja elevers fysiska och psykiska hälsa.
METOD Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta skolsköterskor, med erfarenhet av att möta elever med könsdysfori. Data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.
RESULTAT Skolsköterskorna beskriver att elever med könsdysfori ofta brottas med ångest, depression och självskadebeteende. Vissa beskriver ett öppet och accepterande skolklimat, medan andra upplever en mer negativ skolmiljö. Skolsköterskorna betonar vikten av att etablera en god relation, vara lyhörda, inge mod, vara tillgänglig och ge stöd till eleven. Resultatet visar på behovet av en ökad kompetens hos skolpersonal för att skapa en främjande skolmiljö och förståelse för elever med könsdysfori. Skolsköterskorna beskriver behovet av samordnade insatser inom och utanför skolan för att främja elevens psykisk hälsa.
SLUTSATS Sambandet mellan könsdysfori och ohälsa behöver synliggöras och diskuteras inom skolan. Hälsosamtalet är ett verktyg för skolsköterskan att initiera samtal om könsidentitet och ge stöd. Inkludering kräver både kompetens och ett respektfullt bemötande. Bristande kompetens kan övervinnas genom att visa nyfikenhet, öppenhet och acceptans gentemot elever med könsdysfori.