Designmönster har under senare år blivit ett allt mer vanligt förekommande begrepp inom objektorienterad systemutveckling. Designmönster har nämligen visat sig kunna höja abstraktionsnivån vid designbeslut, vilket dels leder till en effektivisering av denna process, men även minskar risken att fel begås då de döljer viss komplexitet. Designmönster har främst setts som ett sätt att återanvända gamla designlösningar, som har visat sig vara bra i vissa återkommande problemsituationer. En positiv effekt av att dessa används har också varit att ett gemensamt språk i termer av designmönster har skapats. I detta projekt har dock designmönster studerats utifrån aspekten att använda dessa för att förbättra dokumentationen av objektorienterade programvarusystem. Enligt teorier i litteraturen kan designmönster nämligen användas som hjälp vid dokumentering av programvarusystem. Syftet är då att öka förståelsen av systemets arkitektur, vilket skulle underlätta framtida förändringar av detta system. Genom resultatet av ett experiment som har genomförts på ett existerande objektorienterat programvarusystem, har projektet visat sig stödja dessa teorier. Dessutom har det visats att processen med att härleda designmönster ur ett existerande system även kan leda till förbättringsförslag i arkitekturen.