Stressrelaterad psykisk ohälsa har blivit ett växande problem för folkhälsan. Stress, som är en normal reaktion, är i sig inte farlig för hälsan men vid långvariga fysiska och psykiska påfrest-ningar och brist på återhämtning från stress leder det till olika stress- och sjukdomstillstånd. Ur ett folkhälsoperspektiv är det viktigt att lyfta fram förebyggande och hälsofrämjande faktorer mot stress, vilket möjligtvis naturen kan inneha. Syftet med denna studie har varit att belysa de möjliga restorativa och återhämtande effekter av naturen som förebyggande resurs mot stressrelaterad ohälsa. Frågeställningen är: På vilket sätt kan naturen användas som resurs för återhämtning från stress? Metoden i detta arbete är en systematisk litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar. Resultatet visar fyra olika teman. Dessa teman är: naturens åter-hämtande effekter från stress, naturens restorativa effekter, naturens effekter utifrån olika typer av miljö samt naturens effekt i samband med olika aktiviteter. Studien visar på att närhet och tillgång till naturen är betydelsefulla faktorer till människors potentiella återhämtning från stress. Det handlar huvudsakligen om att ha tillgång till en stressfri miljö som kan tillgodose (utifrån dess egenskaper) den enskilda individens aktuella behov (utifrån dennes hälsa och välbefinnande) och inte lika stor betydelse ifall det är en skog eller ett grönområde. I samband med stressfulla livssituationer har mängden lättillgänglig natur från hemmet och tidsramen för utevistelsen visat på positiva samband. Naturen kan ha både fysiologisk och psykologisk inverkan på människan som oftast är den motsatta effekten till stressreaktioner. Den positiva effekten av naturen har setts öka ju mer stressad en person känt sig innan interventionen. Ut-övandet av fysisk aktivitet (FA) i samband med natur har uppvisat en synergisk effekt och ökat FAs faktiska hälsoeffekter. Studiens slutsats är att naturen kan vara en möjlig förebyg-gande resurs mot stressrelaterad ohälsa och därför är viktig ur ett folkhälsoperspektiv, men mer forskning krävs.