Högskolan i Skövde

This study investigates the interrater reliability and the accuracy of Manchester Triage (MTS) at emergency departments in Western Sweden. Methods: A group of 79 nurses from seven emergency departments assessed simulated patient cases and assigned triage categories using the same principles as in their daily work. K statistics, accuracy, over-triage and under-triage were then analyzed. The nurses performed 1027 triage assessments. Results: The result showed an unweighted κ value of 0.61, a linear weighted κ value of 0.71, and a quadratic weighted κ value of 0.81. The determined accuracy was 92% and 91% for the two most urgent categories, but significantly lower for the less urgent categories. Conclusions: Patients in need of urgent care were identified in more than nine out of 10 cases. The high level of over-triage and under-triage in the less urgent categories resulted in low agreement and accuracy. This may suggest that the resources of emergency departments can be overused for non-urgent patients.

Triage är en systematiserad form av prioritering som utförs på de flesta akutmottagningar i Sverige och internationellt. Syftet med triage är att uppnå en medicinskt säkerställd turordning för patienter som söker vård. I Västra Götalandsregionen har akutmottagningarna de senaste två åren implementerat Manchester Triage (MTS). Modellen består av ett medicinskt beslutsstöd i form av ett flödesschema, samt fem triagekategorier, som var och en anger maximal väntetid. Patienterna som bedöms tillhöra kategori 1 behöver omedelbar läkarkontakt. De övriga fyra kategorierna bedöms kunna vänta mellan 10 minuter och upptill 240 minuter. Den här studien utvärderar överensstämmelsen i form av mellanbedömarreliabilitet, samt träffsäkerhet i triagebedömningar hos sjuksköterskor som arbetar med MTS. De 79 sjuksköterskor som deltog i studien var verksamma på sju olika akutmottagningar i Västra Götalandsregionen. Sjuksköterskorna bedömde 13 fiktiva patientfall vardera. Dessa patientfall hade tilldelats en förväntad triagekategori utifrån en expertgrupps samlade bedömning. Mellanbedömar-reliabiliteten för akutmottagningarna totalt var 0,61 i oviktat k-värde vilket innebär god överensstämmelse. Mellan akutmottagningarna varierade k-värdet från 0,56-0,65. Träffsäkerheten gentemot expertgruppens förväntade triagekategori var 73 % totalt. 14 % av patienterna tilldelades en högre triagekategori än den förväntade (övertriage) och 13 % en lägre (undertriage). Träffsäkerheten för MTS var hög i kategori 1 (92 %) och kategori 2 (91 %), men lägre i kategori 3 (66 %) och 4 (63 %). Slutsatsen är att mellanbedömar-reliabiliteten var god och träffsäkerheten hög. Triagekategori 1 och 2 redovisade högst värden, vilket tyder på att denna grupp av patienter bereds vård utan riskfyllda väntetider. De patienter som ges en lägre prioritet visar sig emellertid vara svåra att bedöma. Trots att dessa patienter är mest frekventa på akutmottagningarna var de svåra att särskilja. Detta pekar på ett behov av att ytterligare utveckla bedömningar av kategori 3 och 4 i triagemodellen MTS.