Bakgrund: Patienter som har haft stroke kan uppleva många hinder för välbefinnande. Sjukdomen i sig kan innebära trötthet, depression och olika funktionshinder. Omgivningen kan öka illabefinnandet om den präglas av fördomar, brister i vården och problem i relationer till anhöriga. Coping innebär att hitta bemästringsstrategier som reducerar stress och illabefinnande. Syftet: Att genom självbiografier beskriva hinder och förutsättningar för coping ur ett livsvärldsperspektiv hos människor som haft en stroke. Metod: En kvalitativ innehållsanalys av självbiografier så som den beskrivs av Granheim & Lundman (2012). Resultat: Fynden sorterades in under två domäner, hinder för coping och förutsättningar för coping. Det som visade sig hindra coping hos den strokedrabbade var ” Brist på följsamhet och bemötande hos personalen”, ”Att kämpa mot sjukdom som omgivning”, ”Att känna skam över sina oförmågor” samt ”Ofrivillig ensamhet och isolation”. Förutsättningar för coping är ”Förmåga till anpassning”, ” Förmåga att hantera känslor och identitet” samt ”God rehabilitering”. Vid behov har kategorierna förtydligats med hjälp av underkategorier. Slutsats: Resultatet visade på att vården kring den strokedrabbade kan bli mer gynnsam om större fokus läggs på patientens livsvärld och utifrån denna förstå vad som är hinder respektive förutsättningar för dennes coping.