Europeiska kommissionen förvaltar fiskbestånden genom att tillämpa fiskekvoter baserat på konceptet maximalt hållbart uttag. Hittills har de flesta maximalt hållbara fiske-fångst modeller för Östersjön fokuserat på en art i taget. De få befintliga fler-arts-modeller har antagit att en arts mognad och tillväxt är beroende av tillgången på föda. Vår två-arts-modell gör det möjligt att undersöka om det finns en konflikt mellan maximal hållbar fiske-fångst på torsk och sill i Östersjön. Denna två-arts-modell med torsk som ett rovdjur och sill som byte, tar hänsyn till miljön som drivkraft på deras rekrytering. I torskmodellen ingick reproduktiv volym tillsammans med årlig tillväxt (ett års specifika effekt på tillväxten beroende av externa variabler som tillgången till föda) och predation av gråsäl. Sill-modellen var beroende av årlig tillväxt och lekbeståndets biomassa hos torsk. Resultaten visar att den viktigaste faktorn som påverkar maximalt hållbart uttag för torsk är reproduktiv volym. Lekbeståndets biomassa vid maximalt hållbart uttag är mer känsligt för förändringar i reproduktiv volym än årlig tillväxt. När predation från säl tillsätts och höga gynnsamma miljöfaktorer råder är lekbeståndets biomassa 50 % jämfört med lekbeståndets biomassa vid höga gynnsamma miljöeffekter utan säl predation. Fyra simuleringar gav hög lekbestånds biomassa för torsk vilket var förödande för sillpopulationen som utrotades pga. högt predationstryck. Sillens maximala hållbara uttag beror på mängden lekbestånds biomassa hos torsk, d.v.s. effekten av hög eller låg reproduktiv volym. Två analyser gjordes på nuvarande miljömässiga nivåer för båda arterna. Den första analysen hade en naturlig dödlighet på 0,2 för torsk, vilket gav en fiske-mortalitet på 0,20 och maximalt hållbart uttag på 410 000 ton. Sillen hade en fiske-mortalitet på 0,03 och maximalt hållbart uttag på 11 000 ton. I den andra simuleringen ingår sälpredation på torsk vilket minskade torskens maximala hållbara uttag med 98 % vid en fiske-mortalitet på 0,02, vilket gav en fiske-mortalitet på 0,19 och maximalt hållbart uttag på 275 000 ton för sill. Detta ger en ökning av maximalt hållbart uttag för sill 25 gånger jämfört med resultatet utan predation på torsk. Torskens populationsdynamik är sårbar för miljöförändringar och för att säkra ett sunt och produktivt torskbestånd bör fiskemortaliteten hållas i fas med nuvarande reproduktiva volym.