Syftet med denna studie är att kartlägga eventuella risker och möjligheter med sensorteknik som hjälpmedel inom vård och omsorg. Studien använder en kvalitativ metod med kvantitativa inslag där semistrukturerade intervjuer tillsammans med frågeformulär utnyttjades. Åtta personer med olika eventuella relationer till sensortekniken intervjuades och resultatet har visat på att både risker och möjligheter kan ses.
Studien visar att vad respondenterna kan anse användbart att sensortekniken utför eller hjälper till med, inte nödvändigtvis ses som acceptabelt. Den visar även på att personal och ledning inom vård och omsorg inte alltid är överens om t.ex. hur mycket utbildning av personalen som behövs vid införande av ny teknik eller hur kvalitén på utbildningen är. De gemensamma åsikter som framkom var hur viktig och betydelserik teknik som t.ex. sensortekniken kommer bli för den framtida vård och omsorg för att kommunerna ska kunna tillgodose det ökade behovet.
Studien bidrar till en djupare förståelse för attityder gentemot sensortekniken och kan vara som en vägledning för kommuner vid införandet av liknande tekniker i framtiden. Genom att lyfta fram de olika rollernas eventuella tankar och idéer om sensortekniken kan det användas som en form av kravanalys, sett utifrån ett operativt perspektiv till fördel för framtida forskning i ämnet. Det kan också underlätta för kommuner, genom att peka ut vart och hur rädslor och negativitet gentemot tekniken kan finnas, för att kunna förebygga med hjälp av ytterligare information till personal, användare och anhöriga.