Utbredningen av kommunikations- och IT-verktyg (IKT) i samhället influerar även undervisningen inom högre utbildning (se t.ex., Ala-Mutka, Punie & Redecker, 2008; Glenn, 2008). Olika lärplattformar har utvecklats som möjliggör skilda former av interaktion mellan lärare och studenter. En konsekvens av detta är att andelen distansstudenter kraftigt ökat de senaste åren. Förutom de möjligheter och begränsningar som de nya tekniska verktygen erbjuder för nätbaserat lärande, behövs det även nya kunskaper hos den undervisande universitetsläraren och behovet av en god pedagogisk digital kompetens blir därmed aktuellt (EUT, 2006; Glenn, 2008; Krumsvik, 2008).
Syftet med detta bidrag är att delge andra universitetslärare som vill börja med eller vidareutveckla nätbaserad undervisning våra praktiska erfarenheter och kunskaper för hur detta kan genomföras med utgångspunkt utifrån pedagogisk digital kompetens.
Utifrån en fallstudie (Patton, 2002) har vi genom ett aktionsforskningsperspektiv identifierat fem framgångsfaktorer för utveckling av pedagogisk digital kompetens vid högre studier:
- En gemensam pedagogisk grundsyn
- Teamwork
- Undervisningskultur
- Positiv inställning till teknik
- Administrativa, pedagogiska och tekniska stödresurser
De identifierade framgångsfaktorerna presenteras med ett abduktivt upplägg. Vi utgår utifrån våra praktiska erfarenheter och kopplar samman dessa med teorier och relevant litteratur inom området för varje framgångsfaktor.
För att aktivt arbeta med att utveckla den digitala pedagogiska kompetensen är det viktigt att inte enbart fokusera på de tillgängliga tekniska verktygen, utan det är viktigt att framhäva i vilket sammanhang ett visst undervisningsmoment ingår i. Det är väldigt lätt att se läraren som en ensam individ som ska stödja studentens kunskapsutveckling under en kurs, men verkligheten är något helt annat. En bra lärare, enligt oss, är en lärare som kan se sin egen undervisning i ett större sammanhang, t.ex. hur en kurs hänger ihop med andra kurser inom utbildningen eller hur den kopplar till en framtida yrkesroll. På så sätt har man större möjlighet att motivera sina studenter till lärande och i det större perspektivet till ett kontinuerligt lärande som fortgår under hela livet i dagens kunskapssamhälle. En fara med informationssamhället är att den tolkande och värderande förmågan underskattas (Gärdenfors, 2005) vilket vi anser har konsekvenser för högre utbildning, som bör undvika att begå detta misstag genom att fokusera i alltför stor grad på IKT-lösningar i sig, utan satsa större resurser på att stödja och utveckla studenternas lärande och tolkande förmåga av olika former av information och källor. Med andra ord, fokusera mer på innehållet än på formen, och detta ökar vikten av en god pedagogisk digital kompetens.
Referenser
Ala-Mutka, K., Punie, Y & Redecker, C. (2008) Digital competence for lifelong learning. JRC Technical Notes. Policy brief by the Institute for Prospective Technological Studies (IPTS), part of the European Commission’s Joint Research Centre (JRC). Tillgänglig på http://ftp.jrc.es/EURdoc/JRC48708.TN.pdf [Hämtad: 2011-05-28].
EUT (Europeiska unionens officiella tidning) (2006) L 394 10.
Glenn, M. (2008) The future of higher education: How technology will shape learning. A report from the Economist Intelligence Unit.
Gärdenfors, P. (2005) Tankens vindlar: Om språk, minne och berättande. Nora: Nya Doxa
Krumsvik, R. J. (2008) Situated learning and teachers’ digital competence. Education and Information Technologies, 13, 279–290.
Patton, M.Q. (2002) Qualitative research and evaluation methods. (3:e upplagan). Thousand Oaks: Sage Publications.