Bakgrund: När en patient diagnostiseras som hjärndöd och hålls vid liv via mekanisk väg ges upphov till frågan om organdonation. Om ett registrerat samtycke i donationsregistret finns kan donation bli aktuell. Vid ett uteblivet ställningstagande måste anhöriga istället fatta beslutet. Detta kan innebära en svår och komplex uppgift då sorg och emotionellt kaos påverkar beslutsfattningsförmågan. För att öka förståelsen om bemötandet av anhöriga vid en eventuell organdonation behövs vidare kunskap om sjuksköterskors erfarenheter vid denna process. Syfte: Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta patienters anhöriga vid en eventuell organdonation. Metod: Denna studie är en litteraturöversikt baserad på nio vetenskapliga artiklar, kvalitativa eller kvantitativa. Dataanalys är utförd enligt Friberg (2017). Resultat: Presenteras i tre teman: Närvaro och empatiskt bemötande; Flexibilitet förhållningssätt som möter upp anhörigas behov samt Vikten av erfarenhet, kompetens och kunskap. Konklusion: Det krävs goda kunskaper i förhållningssättet och bemötandet mot anhöriga för att skapa så god vård och omvårdnad som möjligt. Närvaro och ett empatiskt förhållningssätt är främjande faktorer som påverkar mötet positivt mellan sjuksköterskor och anhöriga. Beroende på sjuksköterskans individuella inställningar kan anhörigas val påverkas. Via avlastningssamtal på arbetsplatsen kan stressreducering, utbyte av erfarenheter, kunskapsfördjupning samt psykiska förberedelse ske.