Blötdjur (Mollusca) tillhör en av de mest hotade taxonomiska grupperna i världen och musselpopulationer (Bivalvia) har drastiskt setts minska. Den avtagande tillväxten hos musselpoulationen kan bero på faktorer så som minskning av värdfisken, försurning, invasiva arter, föroreningar och igenslamning av bottnar. Alla arter av stormusslor (Unionoida) är känsliga för eutrofiering och fysiska förändringar av deras livsmiljö och kan därmed användas som indikatorer för höga naturvärden eller som indikator på vattnets kemiska kvalitet. För att en musselpopulation skall vara livskraftig krävs en föryngring på mellan 10 till 20 procent. Med föryngring menas andelen juvenila i populationen. I Västra Götalands län visar endast hälften av 33 tidigare undersökta populationer upp en tillräcklig föryngring. Men när är egentligen musslan juvenil och när övergår den till adult? Idag finns få studier gjorda på stormusslor gällande ålder vid könsmognad. Oftast används uppskattade värden eller andra arters ålder vid könsmognad. Detta arbete syftar till att undersöka tillväxttakten för den allmänna dammusslan. Tillväxten mättes som differenserna av avståndet mellan årsringarna på musselindividernas skal. Med hjälp av den årliga tillväxten kunde en exponentiell tillväxthastighet räknas fram vilken indikerade när tillväxten hos de flesta individer avtog. Brytpunkten som indikerar att tillväxten avtar räknades fram med hjälp av Von Bertalanffys tillväxtmodell som visar tillväxt över tid. Genom att veta i vilken ålder tillväxten avtar kan en slutsats om eventuell könsmognad dras då individen börjar fördela mängden tillgänglig energi till fler funktioner än tillväxt, där reproduktion är den troligaste. Det är viktigt att veta i vilken ålder en art blir könsmogen i bevarandesyfte då en mussla anses vara mycket känslig i sina juvenila år. Resultaten i denna studie visar att tillväxten avtar vid en ålder av 4 år för en av de undersökta sjöarna. I de övriga 2 avtog tillväxten innan musslan uppnåt en ålder av 3 år. Att åldern då tillväxten avtar skiljer sig mellan sjöarna kan bero på att livsförutsättningarna i sjöarna är olika gynnsamma.