One way to secure the autonomy of special sciences like psychology is to block reductive strategies by assuming that higher-order properties in psychology are multiply realizable. Multiple realizability would then secure both metaphysical irreducibility and dependency by exploring the variety of ways in which higher-order phenomena can be realized in different systems. Originally, a promising way to understand this variability was in terms of the possible realization role played by property disjunction. However, the non-projectability of disjunctive predicates into explanatory generalizations undermines the multiple realizability strategy mainly because a condition for these generalizations to have scientific weight is that they be based on the existence of natural kinds. Traditionally, disjunctive properties have no reference to kinds. In this paper I explore the character of disjunctive properties as cases of homeostatic property clusters sufficient to be classified as genuine natural kinds, and the consequences for the question of the autonomy of the special sciences.
The spectral zeta function of the Laplacian on self-similar fractal sets has been previously studied and shown to meromorphically extend to the complex plane. In this work we establish that under certain conditions a relationship exists between the logarithm of the determinant of the discrete graph Laplacian on the sequence of graphs approximating the fractal and the regularized Laplacian determinant on the fractal itself which is defined via help of the spectral zeta function. We then at the end present some concrete examples of this phenomenon.
Denna rapport behandlar det animationsarbete som jag gått igenom för att försöka skapa så trovärdiga och dynamiska animationer som möjligt till spelet Colosseum: Code of Hammurabi och dess nya omarbetade stridssystem. Jag har utgått från ett relativt sparsmakat designdokument som i princip bara förklarar kortfattat hur spelmekaniken ska fungera på en grundläggande nivå samt en animationslista på animationer som ska finnas i spelet. Spelet ska i slutändan innehålla 3 olika vapenstilar men på grund av tidsbrist har jag valt att fokusera på en av dess, nämligen kampstilen för strid med tvåhandssvärd. Först har jag analyserat det gamla stridssystemet för att ha en grund att stå på, för att bland annat se vilka brister mitt tidigare arbete präglats av. Utifrån diverse referenser som behandlar medeltida stridkonst inom nyss nämnda kampstil har jag hämtat det mesta av inspirationen och följaktligen kryddat dessa jordnära anvisningar med mina egna idéer samt ett antal fightingspel med spektakulära kontexter och även försökt dra nytta av det material som finns i kampsportsfilmer. Mycket av arbetet har cirkulerat kring att lära sig hur animationer implementeras i ett stridssystem och vilka tekniska samt programmerarmässiga relationer man måste ta hänsyn till. Jag har även försökt ha Disneys 12 animationsprinciper i bakhuvudet för att ha en teoretisk källa till hur animation ska se ut och fungera.