Högskolan i Skövde

Bakgrund: Att upptäcka och stödja barn som far illa är ett stort och unikt ansvar. Sjuksköterskan är den enda utanför familjen som regelbundet träffar barn och följer deras hälsa, tillväxt och utveckling. Sjuksköterskan kan hamna i en svår situation då de misstänker att barn far illa och samtidigt vill behålla en god kontakt med föräldrarna. Alla föräldrar vill sina barns bästa men förutsättningarna varierar.

Syfte: Syftet var att undersöka Skol- och BVC-sjuksköterskans erfarenheter av att möta familjer där barn far illa i hemmet.

Metod: Datamaterialet utgörs av intervjuer med sju Skol- och BVC-sjuksköterskor med specialistexamen. Studien har analyserats med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.

Resultat: Ur analysen framträdde två huvudkategorier, Att samverka för barnet och Att vara en stödjande person. Resultatet visade att det var av betydelse att våga se och hjälpa familjer genom uppbyggnad av förtroende och stöd från sjuksköterskan.

Konklusion: Av resultatet framkommer att sjuksköterskan såg en stor vikt av att bygga upp ett förtroende till barnet och familjen då det hade betydelse för hur sjuksköterskan sedan skulle kunna ge det stöd barnet och familjen behövde. Dock fanns en ständig rädsla för att familjen skulle tappa förtroendet. Det krävdes mod att våga se de barn som far eller riskerar att fara illa och vidta åtgärder.