Högskolan i Skövde

En viktig förmåga som skapar resiliens i många slags organisationer är att den har hög tillförlitlighet. Organisatorisk tillförlitlighet innebär att det som produceras utvecklas över tid på ett sådant sätt att produkten eller tjänstens tillförlitlighet garanteras och behåller en hög nivå. I det här kapitlet beskrivs medarbetarskapets betydelse för att skapa en tillförlitlig och resilient sjukvård. Frågan som ställs är hur medarbetarskap kan medverka till att upprätthålla en god, tillförlitlig och resilient vård.

Utveckling i sjukvården sker främst med hjälp av de sociala resurser som i studien beskrivs som medarbetarskap. Hur medarbetare, såsom sjuksköterskor och läkare, upprätthåller en god vård har stor betydelse, eftersom utvecklingen sker i en miljö där det finns stora risker för fel och misslyckanden. Utifrån två styrmodeller, standardiserade processer och flexibelt arbetssätt, undersöks möjligheten för en sjukhusorganisation att ha en hög tillförlitlighet när den utsätts för förändringsförsök.

Med utgångspunkt från två fallstudier där en har anammat ett processorienterat arbetssätt och den andra behållit det flexibla arbetssätt som varit sedan tidigare, visar studien i båda fallen på en god och resilient vård. Oavsett arbetssätt var framgångsfaktorerna för en resilient och god vård med hög tillförlitlighet ett medarbetarskap där sjuksköterskor, läkare och övrig vårdpersonal kännetecknades av en vilja att utveckla verksamheten genom att vara lyhörda för den och att själva utvecklas genom att följa och respektera experterna inom sjukvården; samarbeta genom sin ovilja att förenkla vården och i stället utveckla en helhet oavsett om vården skär genom organisatoriska barriärer; lära av varandra genom att vara engagerade för en resilient och god verksamhet.

Vårdens behov och kontext måste därmed styra hur sjukvården ska utövas. Ibland förs diskussioner om att det ena arbetssättet är bättre eller sämre än det andra. I sjukvården är det dock inte ett antingen eller som gäller när nya arbetssätt ska bestämmas. Utveckling som inte anses hållbar och tillförlitlig av medarbetarna bör förekomma mycket sparsamt, om ens alls. Standardisering som trend i sjukvården behöver därför kontextualiseras. I vilka fall den ena eller andra modellen ska användas måste vara upp till respektive medicinsk expertis att avgöra.

För en sjukhusledning är det därför viktigt att stödja engagerade experter. Det finns ett behov av en dialogorienterad ledarstil, som uppmuntrar medarbetarnas initiativ och som kan bidra till att utveckla vårdverksamhet där hög tillförlitlighet är minst lika viktigt som en effektiv hushållning av resurser.