The purpose of the study was to find out whether the interaction between mentally disabled individuals and pet positively affects the individual and gives a feeling of well-being to the extent that this might be implicated in the psychologically disabled people’s everyday life in some form of rehabilitation measure. The study is qualitative and builds on an ethnographic design. Data collection was performed through six observations, six interviews and reflections. Interviews were also conducted with relatives and assistants for greater opportunity for follow-up questions, and descriptions of the situation. Theoretical perspective guiding this study is symbolic interactionism. Theoretical focus is on Asplund's theory of social responsivity and Asplund's explanations of the concrete person and abstract social being. This focus is complemented through Mead's theory on self-consciousness, Cooley’s theory of the looking-glass-self and Berg's description of  different expressions and forms of play. Previous research is linked to interaction with pets and the elderly, individuals with autism and other disabilities. The conclusion of the study show that positive feelings of well-being arise in the meeting through interaction with companion animals. Relatives and assistants experience the activity to be of importance in the mentally disabled’s everyday life. The study also shows incomprehension in bringing this to decision-makers and others to possibly enhance the mentally disabled people everyday life with animal-assisted rehabilitation measures.

Syftet med undersökningen har varit att ta reda på om interaktion mellan psykiskt funktionshindrad individ och sällskapsdjur påverkar individen positivt och ger en känsla av välbefinnande i den omfattningen att detta eventuellt kan appliceras i den psykiskt funktionshindrades vardag i någon form av habiliteringsåtgärd. Undersökningen är kvalitativ och har utgått ifrån etnografisk design. Respondenterna är tre psykiskt funktionshindrade individer som har följts genom intervjuer och dubbla observationer. Intervjuer gjordes även med anhörig och assistenter för större möjlighet till följdfrågor och beskrivningar av situationen. Studien bygger på symbolisk interaktionism och teoretiskt fokus är Asplunds teori om social responsivitet. Även Asplunds förklaringar om skillnaden mellan konkret person och abstrakt samhällsvarelse används för att förstå ämnet. Denna utgångspunkt stärks genom Meads teorier om jagmedvetande och lekens betydelse samt Cooleys speglingsteori och Bergs beskrivning av lekens olika uttryck och form. Tidigare forskning har kopplingar till interaktion med sällskapsdjur och äldre, individer med autism och andra svårigheter. Slutsatsen i studien visar att positiva känslor av välbefinnande skapas i mötet mellan psykiskt funktionshindrad och sällskapsdjur genom interaktionen och samvaron. Anhörig och assistenter upplever aktiviteten vara viktig i psykiskt funktionshindrads vardag. Studien illustrerar även oförståelsen i att föra detta vidare till beslutsfattare och liknande för att eventuellt kunna förstärka den psykiskt funktionshindrades vardag med djurassisterade habiliteringsåtgärder.