Högskolan i Skövde

Syftet med arbetet är att få en djupare förståelse för hur personal med utbildning inom beteendevetenskap tillämpar lek och vilken betydelse leken har i arbetet med barn i kris och sorg. Arbetets frågeställningar undersöker hur personal som i sitt yrke möter barn i kris och sorg använder lek som ett verktyg för att hjälpa barnet. Arbetet studerar även huruvida personalen anser att leken bidrar till barnets förståelse för det inträffade samt om personalen anser att leken påverkar barnets självbild och självkänsla. Arbetet tillämpar en kvalitativ metod och antar en hermeneutisk anstats för att förklara och förstå ämnet. Datan samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Resultaten av undersökning visar att leken används för att underlätta kommunikation, delge och mottaga information, skapa förståelse och tydlighet. Leken ses som det viktigaste verktyget vid bearbetning, läkning och bekräftelse i arbetet med barn.

The aim of this work is to gain a deeper understanding of how staffs trained in behavior science apply play in their work and the impact this may have on children in crisis and grief. The essay examines how staff in their professional work with children in crisis and grief uses play as a tool to help the child. The essay also studies whether staff believes that play contributes to the child's understanding of the event and if the staff believes that play affects the child's self-image and self-esteem. The work applies a qualitative approach and adopts a hermeneutical approach to explain and understand the subject. The data was collected through semi-structured interviews. The results of the survey show that play is used to facilitate communication, to transmit and receive information, create understanding and clarity. Playing is seen as the most important tool in the processing, healing and confirmation in the work of children.