Högskolan i Skövde

Bakgrund: Skolsköterskan har möjlighet att upptäcka barn som blivit våldsutsatta och det är en svår uppgift att samtala med dessa barn. En god kommunikation är ett villkor för att hjälpa barnet klara av lidande och finna mening i sin upplevelse. Trygghet och säkerhet är ett viktigt stödjande element för att kunna hjälpa ett våldsutsatt barn. Skolsköterskor har en unik möjlighet att göra skillnad som kan förändra dessa barns liv. Syfte: Syftet med studien var att beskriva skolsköterskors erfarenheter av samtal med våldsutsatta barn. Metod: Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sex intervjuer genomfördes med skolsköterskor verksamma i förskoleklass till och med gymnasiet år 3. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde fyra kategorier; bygga upp ett förtroende, trygghet i arbetsrollen, hantera svårigheter i samtalet samt ge stöd i samtalet med 13 underkategorier. Konklusion: Studien visar att varje samtal med ett våldsutsatt barn är unikt och att skolsköterskorna blir känslomässigt berörda. Stödet till barnet bör vara utformat så att det ger barnet tid att lyssna, tillgänglighet och att inge hopp. Resultatet kan användas till att öka förståelsen av hur skolsköterskor samtalar med våldsutsatta barn samt hur de stödjer barnet i samtalet. Det kan även utgöra grund för fortsatt diskussion om hur skolsköterskorna kan utveckla sina hälsosamtal samt samtalsmetoder.

Background: The school nurse has the opportunity to notice and address children that have been abused. Connecting with these children is a delicate task, good communication is vital in order to help the child to work through the suffering and find a meaning in the experience. A secure environment and a feeling of being safe are important in order to help a traumatized child. The school nurse has a unique possibility to make a significant difference to improve a traumatized child’s life. Aim: The aim of this study was to describe the school nurse experience in communicating with children that have experienced abuse. Method: Six interviews were conducted with school nurses working with children from preschool to 3rd year of high school. The data from these interviews were analyzed with an inductive content analysis. Result: From the analysis, four major categories were found; feeling secure in the work roll, handling difficulties during consultations and providing support during consultations. Conclusion: The study shows that all consultations with abused children are unique; it also shows how easy it is for the nurse to become emotional involved. The consultations should give the child the opportunity to be heard, inspire hope and to make the nurse available when the child needs to talk. The result of this study could be used in order to enhance the understanding of how the school nurses interact with abused children and how they can offer the children support. It could also be used as a foundation for further studies in how the nurse can perform consultations and how to improve interview methods.