Män och kvinnor söker sig i dag till utbildningar och yrkesroller som traditionellt det motsatta könet brukar göra. Yrken med kvinnliga traditioner har därmed öppnats för männen och tvärtom. Med utgångspunkt från symboliskt interaktionistisk teori som betraktar genus som en process, har jag försökt visa på och ge en djupare förståelse av hur sociala konstruktioner i form av normer, förväntningar, beteendemönster, värderingar och sanktioner bidrar till att påverkar upplevelsen av identitet och upplevelsen av sin studiesituation hos män som har gjort ett yrkesval som inte är helt könstypiskt. Ansatsen är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer som metod. Av de nio män jag har intervjuat har sex av dem valt att läsa till sjuksköterska och tre till blivande lärare för barn i yngre åldrar. Jag finner stöd för tanken om ”förhandlingar” som en process för genusidentiteten. Jag uppfattar själva yrkesvalen som mönsterbrytande, men att man inom yrkena försöker att bevara det som är samhällsnormen för vad en man skall arbeta med. En mycket viktig tanke för alla jag intervjuat är att man vågar gå sin egen väg i yrkesvalet. Socialisationen till yrkena påverkas av genusfaktorer som kan ta sig uttryck i t.ex. extra kontroll av männens kunskap och lämplighet, stereotyper, fördomar mot män i vården och småbarnsföräldrar som ifrågasätter manliga förskolelärare. Fler av de intervjuade anser ändå att de möts med en positiv särbehandling i utbildningen. De tror sig alla kunna ha en fördel av att vara man när de söker jobb efter dessa utbildningar. Att se på socialpsykologiska förklaringsmodeller till väven av tidigare forskningsresultat tillför ytterligare en viktig tråd till dessa.