Högskolan i Skövde

Bakgrund: Enligt statistik i Sverige ökar antalet anmälningar av barn som far illa, men endast en liten del av anmälningarna görs av hälso- och sjukvårdspersonal. BVC-sjuksköterskan är en viktig person inom barnhälsovården för att främja barns hälsa och trygghet samt att tidigt identifiera problem.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors upplevelser av att anmäla barn som far illa till Socialnämnden.

Metod: Studien baserades på kvalitativ metod med induktiv ansats. Intervjuer användes som datainsamlingsmetod och materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: I resultatet framkom att BVC-sjuksköterskorna ansåg det rätt att göra anmälan då barnet for illa, men att det var känslomässigt engagerande. BVC-sjuksköterskorna satte barnets bästa i centrum vid anmälan men hade samtidigt en önskan om fortsatt förtroende från föräldrarna. Behovet av stöd och samarbete upplevdes viktigt och betydelsefullt för BVC-sjuksköterskorna.

Konklusion: Resultatet i denna studie bidrar med ökad kunskap om BVC-sjuksköterskors upplevelser av att anmäla barn som far illa, men kan också öka förståelsen för BVC-sjuksköterskors betydelsefulla och komplexa arbetssituation. Studiens resultat skulle kunna användas inom barnhälsovården för att tydliggöra vikten och behovet av att som BVC-sjuksköterska få adekvat stöd genom hela anmälningsprocessen.

Background: According to statistics in Sweden, the number of notifications of child maltreatment increases, but only a small part is made by health care professionals. The child health care (CHC) nurse is an important person in CHC to promote children´s health and safety, and early identification of problems.

Aim: The aim of this study was to describe CHC-nurses´ experiences of reporting child maltreatment to the Social welfare board.

Method: The study was based on qualitative method with an inductive approach. Interviews were used as data collection method and the material was analyzed using qualitative content analysis.

Result: The result showed that CHC-nurses thought it was right to report child maltreatment, but found it emotionally engaging. CHC-nurses considered children´s best when reporting, but wished at the same time to retain the confidence of the parents. Need for support and collaboration was important and significant.

Conclusion: The result of this study contribute to increased knowledge of CHC-nurses´ experiences of reporting child maltreatment, but can also increase understanding of CHC-nurses´ important and complex work situation. The result could be used in CHC in order to clarify the importance and need for the CHC-nurse to receive adequate support throughout the entire notification process.