XML och JSON är två populära självbeskrivande format för dataöverföring på Internet. För att minska kostnader i form av tid och energi vid dataöverföring används ofta komprimering. På webben används generella komprimeringsalgoritmer för att minska storleken på data i självbeskrivande format. Ett sätt att i vissa fall minska storleken ytterligare är att strukturera om datamängden så att redundansen minskar men semantiken behålls intakt. I detta arbete undersöks förhållandet mellan den ökade tidsåtgången för databehandling som en omstrukturering innebär och den minskade överföringstid som uppstår tack vare den reducerade datastorleken. Arbetet har genomförts genom att experiment utförts på en applikation som använder olika strukturer och format för att hantera data. Resultatet visar att det under de givna förutsättningarna finns möjlighet till en viss vinst genom omstrukturering av data, detta även när omstruktureringen följs av gzip-komprimering. Resultatet visar också att XML-formatet gynnas mer än JSON-formatet av denna typ av operation.