Gymnasieskolan har, i alla fall retoriskt, kommit att omfattas av uttrycket "en skola för alla". Denna artikel problematiserar uttrycket "en gymnasieskola för alla" och det diskuteras under vilka olika villkor gymnasieelever studerar. I artikeln analyseras olika former av särskilt stöd inom ramen för tre gymnasieprogram på en kommunal gymnasieskola: Individuella programmet, Omvårdnadprogrammet och Teknikprogrammet. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i struktureringsteorin (Giddens, 1984) där interaktionen mellan struktur och handling poängteras. Artikeln bygger på data från en större etnografisk forskningsstudie om elevers identitetsskapande i svensk gymnasieskola (Johansson, 2009).
I den aktuella analysen framträdde ett mönster där stödet delvis följde de olika gymnasieprogrammens "kultur och särprägel" och stödet skiljde sig därför åt på de tre programmen. Eleverna på programmen förhöll sig på olika sätt till det stöd de erbjöds och elevernas förhållningssätt förändrades också över tid. Sammanfattningsvis så stärkte det särskilda stödet övriga processer vid elevernas identitetsskapande. Det särskilda stödet bidrog på så sätt både till inkluderings- och exkluderingsprocesser.