Högskolan i Skövde

Sjuksköterskor har ansvar för att barn är behandlade i överensstämmelse med barnens rättigheter och att interagera med dem. I bakgrunden beskriver en studie att barn upplever att sjuksköterskor inte lyssnar på dem. Barn är sårbara eftersom de är underlägsna både sina föräldrar och sjuksköterskorna beroende på deras både åldersmässiga och kunskapsmässiga övertag. Det är därför viktigt för sjuksköterskor att ge barn möjligheten att delta i beslutsfattande processer, vilket kan få dem att känna sig inkluderade, respekterade och lyssnade på som individer. På så sätt kan sjuksköterskor kommunicera trygghet. Syftet med denna studie är att beskriva hur sjuksköterskor kommunicerar trygghet i omvårdnaden av barn. Studien är en litteraturstudie gjord i form av en metasyntes. Kvalitativa studier valdes för att få ta del av barns, föräldrars och sjuksköterskors upplevelser. Resultatet visar att genom att samtala, skapa individanpassad relation, vara lyhörd och använda symbolspråk skapas förutsättningar att kommunicera trygghet. Detta förutsätter att sjuksköterskor tar sig tid att göra detta. Huruvida detta ämne är intressant för allmänsjuksköterskor diskuteras och det upplevs enligt författaren som relevant eftersom även allmänsjuksköterskor kan möta barn i sitt arbete. Slutsats: Genom att ge barnet tid, att göra barnet delaktigt med hjälp av lyhördhet, att skapa relation till barnet, individanpassa informationen, att samtala med barnet och använda sig av symbolspråk kan sjuksköterskan kommunicera trygghet i omvårdnaden av barn.

Nurses´ have the responsibility to make sure that children are treated according to childrens rights, and to interact with them. The background present a study where children experience that nurses doesn’t listen to them. Children are vulnerable because they are inferior to both parents and nurses because of their advantage in age and knowledge. That’s why it’s important for nurses to give children an opportunity to participate in decisionmaking, to make them feel included, respected and listened to as individuals. In that way nurses can communicate security. The aim of this study is to describe how nurses communicate security in nursing care with children. The study is a literature review made as a metasynthesis. Qualitative studies were chosen to be able to get the experiences of children, parents and nurses. The result from the analysis shows that through talking, creating an individualized relationship, being receptive to and using a symbolic language all are prerequisites to communicate security. A prerequisite to be able to do this is for nurses to take their time. The interest for this subject among nurses is discussed and the author experience it to be relevant to all nurses, not just children’s nurses because all nurses can meet children in their work. Conclusion: Giving the child time, letting the child participate, being receptive, create a relaionship with the child and give individualized information, to talk to the child and use symbolic language as a complement while talking. These are ways of communicating security in nursing with children.