Högskolan i Skövde

Den här studien undersöker hur vegetationen förändras mellan 1979 och 2010 i området som idag är Hornborgasjöns naturreservat. Sjösänkningar i området ledde till att ett igenväxt träskområde ersatte en viktig vattenreservoar och närsaltfälla. Restaureringsarbetet under 80-talet var banbrytande och antagligen ett av vår tids mest omfattande naturvårdsarbete. Studien svarar också på om restaureringen uppnådde sitt mål och om resultatet blev som man tänkt sig.

I arbetet skapades en aktuell vegetationskarta för 2010, denna jämfördes med en i arbetet digitaliserad vegetationskarta från 1979. Kartbilder skapades och justerades i ArcGIS och vegetationsytornas area framtogs för att möjliggöra en vegetationsanalys mellan kartorna. Vegetationsförändringarna i området visade sig vara omfattande mellan 1979 och 2010, där tydlig igenväxtningsmark med stora monokulturer ersattes med öppnare marker där vegetationstyperna var spridda över hela området i mindre ytor. Mångfalden i området ökade liksom vattenytan. Vattenytans stora utbredning efter restaureringen blev den stora överraskningen tillsammans med att sävvegetationen helt försvann. Undervattensvegetationens stora spridning räddade dock restaureringens syfte att gynna fågellivet trots sävruggarnas frånvaro. En ny viktig naturtyp framkom i vegetationskartan 2010, öppet vatten med död vegetation, där stora delar av vegetationstypen består av den för många hotade arter vitala biotopen död sumplövskog.

This study investigates vegetation changes in the nature reserve of Lake Hornborga between 1979 and 2010. Lowering of the surface of the lake had changed an important water reserve and nutritive salt trap into an overgrown fen and during the 80's a total pioneering restoration, perhaps the most important work of nature conservation of our time, was made. This study claims to answer if the restoration was successful and if its goals were reached.

A current vegetation map for 2010 was created and adjusted in ArcGIS and this map was compared with a vegetation map of 1979. Vegetation areas were calculated to facilitate analyses between the maps. Large-scale vegetation changes have occurred between 1979 and 2010. Overgrown fenland with monoculture vegetation has been replaced by a more open landscape with a diversified growth and an open surface of water. The large extension of open surface and the disappearance of rush vegetation are two great surprises of the restoration. Thanks to a large-scale spread of underwater vegetation the aim of furthering birdlife could be reached despite the loss of rush vegetation. A new type of vegetation area has also been created, where  open water submerges dead vegetation, one of which is a biotope of dead marsh broadleaf trees, vital to many threatened species.