Diabetes är en av de största folksjukdomarna i världen. I Sverige är ca 300 000 individer drabbade. För att dessa patienter skall kunna leva ett så bra liv som möjligt så krävs preventiva behandlingsformer för att förhindra komplikationer som leder till ökat lidande för individen. Syftet med studien är att beskriva effekter av utbildning avseende egenvård för patienter med typ 2 diabetes. Metoden är en litteraturstudie och artiklar söktes i olika databaser. Elva artiklar användes i resultatet. Resultat: Utbildning i grupp av patienter visade sig vara ett framgångsrikt sätt då patienterna kunde utbyta erfarenheter och finna stöd i varandra. Den individuella utbildningen var även den framgångsrik men då främst gällande mätbara faktorer så som HbA1c, blodtryck och vikt och inte på en djupare nivå hos patienterna. Diskussion: Då patienterna fick möjlighet att möta andra i samma situation kunde de finna stöd i varandra och genom detta implementera egenvården i vardagen. I den individuella utbildningen är det viktigt som personal att se till individen och anpassar omvårdnaden där efter. Slutsats: Det är av stor vikt att aktuell forskning angående utbildning avseende egenvård implementeras i klinisk verksamhet för att främja en god omvårdnad.

Diabetes is one of the biggest diseases in the world. In Sweden around 300,000 people are affected. For these individuals to live as normally as possible it is imperative to use preventative treatment methods to prevent serious complications, that ultimately lead to increased suffering for the individual. The aim of this study was to describe effects of education among patients with type 2 diabetes regarding their self-care. Method: Information was obtained via an electronic literature search from a number of scientific databases. Findings were derived from eleven articles. Findings: In the group setting, education about lifestyle modification proved to be a more successful than in individual education, as patients could exchange experiences and finding support in each other. On an individual basis the education provided regarding measurable factors such as HbA1c, blood pressure and weight but did not endure in deeper understanding in the patients. Discussion: When patients were able to meet others in the same situation they could find support and this way implement self-care in their day to day life. During the individual education it was important for the staff to adapt to the needs of the individual. Conclusion: It is of great importance to implement up to date research in education of patients in the clinical setting to promote good care.