Högskolan i Skövde

Stroke is a widespread disease in Sweden. Nurses play a central part for those who suffer from a stroke irrespective of where in the care chain they meet. To be able to meet the patients’ need of care the nurse must understand his/her lifeworld. Each and every patient is unique and the experience of being struck by a stroke depends on personality and life situation. Those who suffer from aphasia are usually excluded in research and therefore there is lack of improtant knowledge. The aim of this study is to describe the experiences of suffering from and living with a stroke. By studying autobiographies the opportunity has opened to share the experiences of patients suffering from aphasia. To suffer from stroke is a big changeover in life and gives visible and invisible disabilities. These disabilities limit them in their every day life. Nursing staff becomes authorities and it’s important that the staff provides time for discussions. A fruitful discussion reduces suffering and creates feelings of being noticed and involvement. The result shows that those who suffer longs and endeavours for living life as normal as possible.

I Sverige är stroke en av våra stora folksjukdomar. De som drabbas är en stor patientgrupp och sjuksköterskor har en central roll i deras omvårdnad oavsett vart i vårdkedjan de befinner sig. För att kunna bemöta patientens behov av omvårdnad måste sjuksköterskan sätta sig in i patientens livsvärld. Varje patient är unik och upplevelsen av att drabbas är olika beroende på personlighet och livssituation. Personer med afasi har tidigare uteslutits i studier vilket gör att det saknas forskning inom ett stort och viktigt område. Syftet med studien är att beskriva människors upplevelser av att drabbas av och leva med stroke. Genom att studera självbiografier tillkom även möjligheten att ta del av patienter med afasis upplevelser. Att drabbas av stroke är en stor omställning i livet och ger synliga och osynliga handikapp som begränsar i vardagslivet. Vårdpersonal blir auktoriteter i deras liv, och det är viktigt att de har tid för samtal med de drabbade. Ett gott samtal upplevs minska lidande och skapar känslan av att vara sedd och delaktig i vården. Resultatet visar att de drabbade längtar och strävar efter att leva livet så normalt som möjligt.