För att erhålla en rättvisande redovisning måste utgångspunkten vara att ett företag skall fortleva. I en revisors uppgifter ingår att granska huruvida ett företag kan tillämpa principen om fortsatt drift enligt RS 570. Eftersom denna princip är väsentlig för redovisningens struktur medför detta vissa krav på att revisorn gör en korrekt bedömning av företagets fortlevnad. Att yttra sig om den fortsatta driften kan emellertid få svåra konsekvenser för företaget eftersom intressenterna baserar sina beslut på det som står i årsredovisningen och revisionsberättelsen. Vissa författare menar till och med att ett negativt yttrande om den fortsatta driften kan leda till en självuppfyllande profetia. Vi har således funnit det intressant att utreda huruvida revisorerna upplever några svårigheter i samband med bedömningen av ett företags fortsatta drift. Vidare ämnar vi ta reda på hur vanligt det är att revisorer anmärker på den fortsatta driften samt huruvida mer praxis och vägledning behövs i RS 570. Syftet med uppsatsen är att skapa en diskussion och en förståelse för de problem som kan omgärda bedömningen av fortsatt drift. Vår studie har föregåtts av både ett kvantitativt och ett kvalitativt angreppssätt, då vi utförde dels en webbenkät och dels personliga semi-strukturerade intervjuer. Efter genomförd empiri visar studien att de flesta revisorer som ingått i våra undersökningar upplever svårigheter vid bedömningen av fortsatt drift. Anledning till detta är att bedömningen involverar förutsägelser om framtiden samt att risken finns för att bedömningen i sig blir självuppfyllande. Vidare har vi konstaterat att åsikterna går isär huruvida mer praxis kring RS 570 är nödvändigt. De flesta anser emellertid att RS 570 innehåller tillräcklig vägledning vid bedömningen av fortsatt drift. Slutligen har vi kommit fram till att det är relativt ovanligt att revisorerna i vår undersökning anmärker på den fortsatta driften i revisionsberättelsen, troligen på grund av de svårigheter som omgärdar bedömningen.