Uppsatsens syfte är att genom ett symboliskt interaktionistiskt och ett social konstruktionistiskt perspektiv öka förståelsen för hur personer som anser att de överskrider de dikotomiska kategorierna man/kvinna konstruerar sitt genus. Samt problematisera om och hur individer kan frångå dessa kategorier i skapandet av genus. Studien grundades på sju djupintervjuer med personer som upplevde att de överskred eller inte identifierade sig med kategorierna man/kvinna. Som teoretisk grund gällande identitetskonstruktion och socialisation har vi främst använt oss av Berger och Luckmann (1991) samt tolkningar av Mead (Berg, 1992; 2007). För att få en djupare insikt kring genuskonstruktion har teorier av Butler (2007) samt Connell (2003; 1996) använts. Konstruktionen av könsidentiteten är en ständigt pågående process som är i ständigt behov av upprätthållelse. Upprätthållandet sker till stor del genom identifikation och bekräftelse samt uttryck, så som språk och yttre attribut. Då samhället har ett mycket dikotomiskt synsätt gällande kön/genus så krävs av respondenterna ett aktivt ställningstagande för att de ska kunna avvika från det normativa. Respondenterna kan dock inte helt frångå de dikotomiska kategorierna då de måste förhålla sig till dem i mötet med andra människor. Eftersom de avviker från det normativa får de också svårare att upprätthålla könsidentiteten då den inte uppmuntras av samhällsnormen och det därmed blir svårare att få bekräftelse och hitta identifikationsobjekt. Vi menar att denna uppsats ger den socialpsykologiska diskursen gällande genus, en bredare syn på identitets- och genuskonstruktion utanför normen, då vi uppfattar detta som underrepresenterat inom den socialpsykologiska forskningen.