Högskolan i Skövde

Bakgrund: Hot och våld från patienter var en återkommande utmaning inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård, där sjuksköterskor förväntades arbeta preventivt för att säkerställa en trygg vårdmiljö. Faktorer såsom psykisk ohälsa, vårdmiljö och bristande kommunikation kunde leda till aggressivt beteende, vilket sjuksköterskor ofta upplevde som kränkande och destruktivt. Detta påverkade vårdrelationen negativt, trots att en god relation mellan sjuksköterska och patient var avgörande för att minska risken för hot ochvåld.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård.

Metod: En litteraturöversikt med induktiv design, baserad på nio kvalitativa- och två kvantitativa vetenskapliga artiklar.

Resultat: Tre teman identifierades: När våldet blir en pågående verklighet, Att vårda i en våldsutsatt miljö samt Att möta våld i en bristande organisation, med totalt åtta subteman. Sjuksköterskor beskrev hur våldet tenderade att normaliseras och förblev orapporterat, vilket påverkade både trygghet och vårdkvalitet. Emotionell belastning, otillräcklig utbildning och bristande organisatoriskt stöd framkom som centrala hinder i resultatet.

Konklusion: Studien belyste sjuksköterskors erfarenheter av hot och våld inom vuxenpsykiatrisk heldygnsvård och hur normaliseringen av våld påverkade rapportering, arbetsmiljö och vårdkvalitet. För att skapa en tryggare vårdmiljö krävdes ökad kompetens, organisatoriskt stöd och förändrade strukturer där våld betraktades som en arbetsmiljörisk– inte en yrkesförväntning.

Background: Violence and threats from patients were a recurrent challenge in inpatient psychiatric care, where nurses were expected to work preventively to ensure a safe care environment. Factors such as mental illness, the care environment, and inadequate communication could contribute to aggressive behavior, which nurses often perceived as degrading and destructive. This negatively impacted the nurse-patient relationship, despite the fact that a strong therapeutic alliance was crucial in reducing the risk of violence and threats.

Aim: The aim was to describe nurses' experiences of violence and threats within inpatient psychiatric care.

Method: A literature review with an inductive design, based on nine qualitative and two quantitative scientific articles.

Findings: Three themes were identified: When Violence Becomes an Ongoing Reality, Providing Care in a Violent Environment and Facing Violence in a Deficient Organization, comprising a total of eight subthemes. Nurses described how violence tended to become normalized and often went underreported, which impacted both safety and quality of care. Emotional strain, insufficient training, and a lack of organizational support emerged as keybarriers in the findings.

Conclusion: The study highlighted nurses' experiences of violence and threats in inpatient psychiatric care and how the normalization of violence affected reporting, working conditions, and care quality. To create a safer care environment, increased competence,organizational support, and structural changes were required, where violence was regarded as an occupational health risk rather than an expected part of the profession.