Högskolan i Skövde

samt ökade samhällskostnader och äldre personer över 75 år är en av de mest drabbade åldersgrupperna. Samhällets digitalisering medför att internet och digital kompetens blir allt viktigare för att skapa och upprätthålla sociala kontakter. Tidigare forskning visar att äldre personer inte har samma digitala förmåga som yngre åldersgrupper och riskerar att hamna i digitalt utanförskap, vilket kan ge negativa hälsokonsekvenser.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan ofrivillig ensamhet och digital kompetens bland äldre personer över 55 år, samt hur detta samband påverkas av sociodemografiska faktorer.

Metod: Studien var en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. 1000 enkäter skickades ut och svarsfrekvensen var 45,5 procent. T-test och Anova test användes för jämförelser mellan sociodemografiska grupper och linjär regressionsanalys har genomförts för att undersöka samband.

Resultat: Ett negativt samband mellan lägre digital kompetens och högre grad av ofrivillig ensamhet identifierades och kvarstod efter kontroll av variablerna ålder, självskattad fysisk och psykisk hälsa, självskattad ekonomisk trygghet samt utbildningsnivå. Signifikanta skillnader i grad av ofrivillig ensamhet samt digital kompetens fanns mellan sociodemografiska grupper. Faktorer med signifikanta samband med ofrivillig ensamhet som låg kvar efter multipel linjär regressionsanalys var digital kompetens, självskattad ekonomisk trygghet och självskattad psykisk hälsa.

Slutsats: Riskgrupper för både ofrivillig ensamhet och digitalt utanförskap är utsatta för flera samverkande faktorer som kan ha negativ påverkan på hälsan. Studien bidrar med kunskap om denna samvariation och behovet av att stötta dessa grupper.

Introduction: Loneliness is a significant public health issue, particularly affecting individuals aged over 75. With the increasing digitization of society, internet access and digital skills are vital for maintaining social connections. However, older individuals often lack the digital competencies of younger demographics, putting them at risk of digital exclusion and its negative health effects.

Purpose: This study aims to explore the correlation between loneliness and digital competence among older adults aged 55 and above, while examining how sociodemographic factors influence this relationship.

Method: Using a cross-sectional design with a quantitative approach, the study distributed 1,000 questionnaires and achieved a 45.5% response rate. Statistical analyses, including T-tests, ANOVA-tests, and linear regression, were conducted to compare sociodemographic groups and assess the correlation.

Results: The findings reveal a significant negative correlation between low digital competence and high extent of loneliness, even after adjusting for age, self-rated physical and mental health, self-assessed financial security, and education level. Significant variations in the levels of loneliness and digital competence emerged across different sociodemographic groups. The regression analysis identified digital competence, self-assessed financial security, and self-rated mental health as significantly associated with loneliness.

Conclusion: The results highlight that populations at risk of both loneliness and digital exclusion face multiple interacting challenges detrimental to their health. This study provides valuable insights into the co-variation of these factors and underscores the necessity of supporting these vulnerable groups.