De svenska våtmarkerna består bland annat av en kalkrik och något basisk mot neutral grupp som kallas för rikkärr. Hoten mot dessa våtmarker är framförallt avdikning, igenväxning och näringsläckage från omkringliggande jordbruksmarker. Rikkärr hyser ofta en mycket hög biologisk mångfald och har flertalet naturvårdsarter knutna till sig inom grupperna kärlväxter, mossor och även mollusker. Dessa arttyper är viktiga indikatorer på ett habitats ekologiska status och bevarandevärden och används för att undersöka den biologiska mångfalden i ett område. Förekomsten av dessa naturvårdsarter knutna till denna naturtyp har undersökts i tio rikkärr i Västra Götalands län där data från Nationella Marktäckedata har använts för att undersöka om lokal och omkringliggande marktyp och markanvändning kan påverka förekomsten av dessa arter. Genom att genomföra statistiska korrelationstest såväl som kartografiska analyser i QGIS kunde sambanden mellan artförekomst och förändring i habitaten undersökas. Hos fyra av de tio kärren var det möjligt att även utföra historiska landskapsanalyser där förändring i mark har studerats tillsammans med förändring i artförekomst. Resultaten har tytt på att det inte finns samband mellan varken marktyp, hävdstatus, andel exploaterad mark, antalet habitattyper eller storlek på kärr och förekomsten av naturvårdsarter. Detta tros bero på en liten urvalsgrupp och en stor avsaknad av inrapporterade artfynd och ytterligare studier behövs för att kunna dra paralleller och därmed även välja ut lämpliga restaureringsobjekt som tros vara lyckade. På så sätt bevaras den biologiska mångfalden, ekonomiska förluster orsakade av misslyckade restaureringsförsök minimeras och flertalet ekosystemtjänster gynnas.