Högskolan i Skövde

Bakgrund: I Sverige infördes Donation after Circulatory Death (DCD) under år 2020 för att kunna öka antalet organdonationer. Sedan dess har antalet donationer av denna typ succesivt ökat. Internationellt finns forskning i begränsad omfattning kring hur processen erfars av intensivvårds och operationssjuksköterskor. Både intensivvårds- och operationssjuksköterskor har en betydelsefull funktion i DCD-processen.

Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårds- och operationssjuksköterskors erfarenheter av DCD-processen.

Metod: En kvalitativ innehållsanalysmed induktiv ansats användes, där fyra intensivvårdssjuksköterskor och fem operationssjuksköterskors intervjuades.

Resultat: Resultaten visade att intensivvårds- och operationssjuksköterskorna upplevde både utmaningar och positiva känslor i samband med DCD processen.De fann trygghet i tydliga rutiner och gemenskap i samarbetet i DCD-teamen. Samtidigt kände de ansvar gentemot både donatorn och mottagarna av organen.

Konklusion: Implementering av DCD-team har skapat en ny gemenskap och engagemang hos intensivvårds- och operationssjuksköterskorna. Trots att resultaten indikerar positiva upplevelser av DCD-processen är det viktigt att fortsätta utvärdera implementeringen och undersöka hur närstående och olika yrkesgrupper upplever processen för att få en mer heltäckande bild av dess effekter ochupplevelser.

Background: Donation after Circulatory Death (DCD) was introduced in 2020 to increase the number of organ donations in Sweden. The number of donations of this type has gradually increased. Internationally, there is limited research on how critical care and perioperative nurses perceive this method. Both critical care and perioperative nurses play a significant role in the DCD process.

Aim: The aim was to describe critical care and perioperative nurses´ experiences of the DCD process.

Method: A qualitative content analysis with an inductive approach where four critical care nurses and five perioperativenurses were interviewed.

Results: The results showed that the critical care and perioperative nurses experienced both challenges and positive emotions associated with the DCD process. They found security in distinct routines and companionship incollaboration within DCD teams. At the same time, they felt responsibility towards both the donor and the recipients of the organs.

Conclusion: The implementation of DCD teams has created a new sense of community and commitment among intensive care and perioperative nurses. Although the results indicate positive experiences of the DCD process, it is important to continue evaluating the implementation and investigating how family members and medical health professionals perceive the process to gain a more comprehensive understanding of its effects and experiences.