Högskolan i Skövde

Bakgrund: Idag står vården i Sverige inför stora förändringar. I relation till koncentrering av sjukvården blir transportsträckorna mellan sjukhus allt längre. Vård av kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport är riskfyllt och utmanande för både patienten och anestesisjuksköterskan och det innebär ett stort ansvarstagande vilket ställer höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens.

Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport.

Metod: En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats genomfördes. Intervjuer med anestesisjuksköterskor, där frågeformulär av semistrukturerad karaktär användes och möjliggjorde att ett detaljerat och ingående material kunde tas fram och bearbetas.

Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier med elva subkategorier. Kategorierna var: konsten att vårda under livshotande omständigheter, vara trygg i sin profession samt reflektion är nödvändig för personlig och professionell utveckling. Genom dessa kategorier kunde ett tema skönjas vilket genomsyrade hela resultatet; Ensam är aldrig stark.

Konklusion: Anestesisjuksköterskan upplever att förberedelser, kommunikation och samarbete i teamet är viktigt i vården kring kritiskt sjuka patienter i samband med sekundärtransport. Erfarenheten anestesisjuksköterskan har med sig skapar en grundtrygghet. Dock är upplevelsen att när det oväntade sker saknas närvaron av en kollega att få stöd av och dela upplevelsen med.

Background:Today, healthcare in Sweden is facing major changes. In relation to the concentration of healthcare, transport distances between hospitals are getting longer. Care of critically ill patients within secondary transport is risky and challenging for both the patient and the nurse anesthetist, and it involves a great deal of responsibility, which places high demands on the nurse anesthetist's competence.

Purpose: To study nurseanesthetists experience of caring for critically ill patients during secondary transport.

Method: A qualitative content analysis with an inductive approach was conducted. Interviews with the anesthesia nurse, where questionnaires of a semi-structured nature were used and enabled detailed and in-depth material to be produced and processed.

Results: Three main categories emerged, comprising eleven subcategories: The art of caring in life threatening circumstances, being confident in one's profession, and reflection as fundamental for personal and professional development. A pervasive theme emerged: Alone is never strong.

Conclusion: Nurse anesthetists emphasize the importance of preparation, communication, and teamwork in caring for critically ill patients during secondary transport. While possessing confidence in their abilities, they highlight the absence of colleague support during unexpected events as a significant challenge. Collaboration and shared experiences are de emed crucial for effective patient care.