Högskolan i Skövde

Bakgrund: Att leva med trauma kan leda till stor psykisk påfrestning. Ångest, skam, skuld, sorg och ilska är vanliga känslor som kan uppkomma. Sjuksköterskan bör besitta självförtroende, kunskaper och skicklighet i att hantera frågor gällande trauma hos patienter. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att hantera och leva med trauma. Metod: En litteraturbaserad studie, baserad på analys av elva kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet presenterades i två huvudkategorier; Betydelsen av gemenskap vid bearbetning av trauma samt betydande faktorer för att hantera trauma. Med sju tillhörande underkategorier; samhörighet och tillhörighet, den främjande effekten av att hjälpa andra, återhämtningsstrategier, copingstrategier, relevansen av en god vårdrelation, andlig och spirituell vägledning samt stöttning vid återhämtning från trauma. Det mest framträdande i resultatet, var att patienternas återhämtning främjades av att vara i sammanhang med andra som hade liknande erfarenheter. Coping- och återhämtningsstrategier, var individuellt framgångsrika hos patienterna och det var därför angeläget att få prova på flera olika strategier under behandlingen. Konklusion: Patienter har olika uppfattning om fungerande strategier för att hantera trauma. En god vårdrelation är betydande för patienter som bearbetar trauma. Sjuksköterskan behöver besitta kompetens för att kunna bemöta dessa patienter. 

Background: Living with trauma can lead to great mental stress. Anxiety, shame, guilt, sadness and anger are common emotions that can arise. The nurse needs to have self-confidence, knowledge and skills in dealing with questions regarding trauma in patients. Aim: To describe patients’ experiences of dealing with and living with trauma. Method: A literature-based study, based on the analysis of eleven qualitative scientific articles. Findings: The results were presented in two main categories; The importance of community in processing trauma and significant factors in dealing with trauma. With seven associated subcategories; togetherness and belonging, the fostering effect of helping others, recovery strategies, coping strategies, the relevance of a good caregiving relationship, spiritual and spiritual guidance and support in recovery from trauma. Most prominent in the results, was that the patients' recovery was promoted by being in context with others who had similar experiences. Coping and recovery strategies were individually successful with the patients and it was therefore important to try several different strategies during the treatment. Conclusion: Patients have different perceptions of effective strategies for dealing with trauma. A good caregiving relationship is significant for patients processing trauma. The nurse needs to have competence to be able to deal with these patients.