Det ställs allt högre krav på industrier att anpassas efter rådande förhållanden med produktvariationsefterfrågan som fluktuerar och det finns behov av verktyg som förbättrar beslutfattningsprocessen. Diskret händelsesimulering (DES) är ett verktyg som kan underlättabeslutstöd men är enligt industriell praxis förknippat med höga kostnader, särskilt för mindre verksamheter då det kräver en speciell kompetens och erfarenhet som kräver mycket tid att erhålla. Undersökt litteratur beskriver DES som ett lämpligt verktyg för beslutshantering, bl.a. kan simulering användas för att experimentera utan att påverka ett system. Att experimentera med ett virtuellt system och analysera resultaten kan ge positiva effekter för den hållbara utvecklingen genom att skaffa mer kunskap inför beslut om vad som kan förväntas av tänktförändring. Studiens syfte var att undersöka vad som kan göra simuleringsmodelleringsprocessen effektivare, mindre kostsamt samt utveckla modeller med högre användbarhet.
Projektet har utförts i samarbete med företaget Elektroautomatik som är i en uppstartsfas med att utveckla en simuleringsverksamhet. Företaget identifierade ett behov av en mer strömlinjeformad och standardiserad process bl.a. för att fler ska kunna arbeta med simulering och erbjuda samma kvalitet, vilket medför krav på tydliga instruktioner, standarder och hjälpverktyg som kan stötta arbetet och samverkan mellan simuleringsanalytiker i simuleringsprojekt. Målet med projektet är att definiera en standard för framtagning av simuleringsmodeller och effektivisera processen genom att identifiera förbättringsområden och lämna förbättringsförslag till företaget. Forskningsmetodiken som valts för arbetet är Design Research Methodology, vilket tillhandahåller forskare med ett ramverk för att strukturera forskningsarbete och göra forskningen mer effektfull. Projektet innehåller, förutom utveckling av en standardiserad process och hjälpverktyg, tre sorters studier: 1) Litteraturstudie 2) Empirisk Studie 3) Kompetenshöjning inom vald simuleringsmjukvara. En empirisk studie utfördes på företaget som bekräftade att det saknas standardiserade aktiviteter. Enligt undersökt litteratur finns det många diagram och beskrivningar som beskriver hur simuleringsprojekt kan och bör utföras. I undersökt litteratur finns det dock meningsskiljaktigheter och en avsaknad av standarder.
Utifrån litteraturstudien identifierades möjligheter som kan standardiseras och effektivisera simuleringsprojekt. Dessa testades i en utvald simuleringsmjukvara för att se om det var genomförbart. Därefter utvecklades komponenter och modeller vidare som bidragit till att forma en process med standardiserade aktiviteter. Ett förslag om en process har utvecklats där den konceptuella modellen getts en mer central roll och integrerats mer medmodellöversättningen. Utifrån flera förslag på struktur och upplägg har en standard tagits fram för hur den konceptuella modellen ska utvecklas och vad den ska innehålla samt hur återanvändning kan göras i form av ett komponentbibliotek för att spara kunskap och komponenter gemensamt inom simuleringsgrupper. Under projektet har parametriserat och datadrivet tillvägagångssätt undersökts och genom det funnit synergier mellan aktiviteter. Resultatet presenterar en mer strömlinjeformad process där ingående aktiviteter är mer sammankopplade och med den föreslagna metoden för utveckling av en konceptuell modell skapas en gemensam modell som kan användas av fler användare och underlätta parallellt arbete med simuleringsmodeller. Förslaget visar även på att den konceptuella modellen kan bidra med minskad ledtid för utveckling av simuleringsmodeller. Parametriserade och datadrivna simuleringsmodeller erbjuder en högre konfigurerbarhet än traditionella och har egenskaper som underlättar återanvändning och uppdatering. Detta kan uppmuntra kontinuerligt användande av simulering snarare än vid enstaka större eller svårare beslut.