Högskolan i Skövde

I denna studie undersöktes om akustisk och elektronisk klangfärg i musik, inom skräckfilm, påverkar känslor som till exempel obehag, rädsla och stress på olika sätt. Studiens syfte var att ta reda på om ett akustiskt stycke musik eller ett elektroniskt stycke musik upplevdes som mer obehagligt i förhållande till arousal och valens, som det beskrivs i bakgrundskapitlet, då dessa stycken användes för att ljudlägga en skräckfilmsekvens. I studien ges en kort överblick över tidigare forskning inom områdetsamt över musik som tidigare har använts inom skräckfilm. Även forskning om vad som gör att musik upplevs skrämmande tas upp. Vidare ges en kort överblick över vad klangfärg är och studier som har utforskat klangfärgens påverkan på känslor. Undersökningen genomfördes med hjälp av en artefakt som bestod av en kort skräckfilmsekvens med ett akustiskt musikstycke och ett elektroniskt musikstycke. Metoden för undersökningen var en kvalitativ intervju där respondenterna fick svara på frågor gällande bland annat upplevd rädsla, uppskattad arousal och valens från de olika musikstyckena. Det tydligaste resultatet från undersökningen visar att respondenterna upplevde mer stress av det elektroniska stycket. Det faktum att respondenterna upplevde högre arousal för den elektroniska musiken är kopplat till ökad stress snarare än ökat obehag. Inga generaliserande slutsatser kan emellertid dras på grund av studiens småskalighet. Detta kopplas dock framför allt till känslan av ökad stress snarare än obehag då två av respondenterna upplevde den akustiska musiken som mer obehaglig. Upplevd valens var mer spridd bland respondenterna. Någon ansåg att den var neutral, samt att upplevelsen av valens verkar ha varit ganska lik för båda musikstyckena. I ett framtida arbete kan studien utökas i resurser och tid. Att undersöka ett större antal respondenter kan eventuellt bidra till resultat där generaliseringar kan göras. Studien kan kompletteras med kvantitativ metod vilket tydligare skulle kunna visa tendenser. Även medicinska tester som kan styrka eller tala emot respondenternas subjektiva intervjusvar kan vara intressant och bidra till ökad reliabilitet för studien. Dessutom kan ett större arbete med artefakten utföras. Längre duration i tid för filmklippet och musikstyckena, samt större dynamik skulle kunna öka inlevelsen hos respondenterna.