När det europeiska honungsbiet Apis mellifera domesticerades av människan uppskattades särskilda egenskaper och beteenden framför andra för att underlätta hanteringen av kupan. Skillnader mellan vilda och tama bisamhällen växte när aggressiva beteenden valdes bort och kupor som producerade mer honung blev mer eftertraktade. Globaliseringen har ökat möjligheterna att flytta bikupor och drottningar mellan olika världsdelar och hotar den genetiska mångfalden hos flera underarter av Apis mellifera, särskilt det Nordiska honungsbiet Apis mellifera mellifera. Studier kring underarternas beteende och anpassning till sin närmiljö är få, och många frågor kring skillnaderna kvarstår. Denna studies syfte var att undersöka hur tre underarter (A.m carnica, A.m. ligustica, A.m. mellifera) och en hybridsort (Buckfast) av Apis mellifera har anpassat sig till en lokal vid Nordens Ark i sydvästra Sverige och hur deras beteende skiljer sig åt under tidig vår. I studien filmades 16 bikupor med olika underarter 15 dagar i följd. Av 16 kupor filmades fyra varje dag enligt ett roterande schema. Kuporna filmades tre timmar per dag, en timme morgon, eftermiddag och kväll. Startpunkten för inspelningen lottades fram varje dag. Förekomsten av arbetarbin och drönare dokumenterades tillsammans med beteenden kopplade till vaktande av kupan, insamling av resurser, och självputsning. Datan analyserades i statistikprogrammet SPSS. Resultaten visade att underarternas beteenden skiljde sig kring förekomsten av drönare som återvände till kupan. Skillnaden för andra beteenden och förekomst av arbetarbin var inte signifikant men resultaten pekar på att ytterligare och längre studier är värdefulla och kan ge fler svar kring underarternas anpassning till klimatet kring Nordens Ark.
When the European honeybee Apis mellifera was domesticated by man certain traits were appreciated over others to ease handling of the hive. Differences between wild and tame bee communities grew when aggressive behaviours were rejected and hives that produced more honey became more desirable. Globalisation has increased the possibilities to move beehives and queens between different continents and threatens the genetic diversity of several subspecies of Apis mellifera, especially the Nording brown bee Apis mellifera mellifera. Studies of the subspecies’ adaptation to their native environment are few, and many questions regarding their differences remain. The aim of this study was to investigate how three subspecies (A.m carnica, A.m. ligustica, A.m. mellifera) and one hybrid (Buckfast) of Apis mellifera have adapted to a local at Nordens Ark in the southwest of Sweden and their behaviour in early spring. In the study 16 beehives with different subspecies were filmed 15 days in a row. Of the 16 hives four were filmed each day according to a rotating schedule. The hives were filmed for three hours per day, one hour morning, afternoon and evening. The starting point for the recording was randomised each day. Presence of worker bees and drones was documented along with behaviours connected to guarding of the hive, gathering of resources, and selfgrooming. The data was analysed in the statistical program SPSS. The results showed that the subspecies’ behaviours differed regarding the number of drones returning to the hive. The difference for other behaviours and presence of worker bees was not significant but the results hint that further and longer studies are valuable and can provide more answers regarding the subspecies’ adaption to the climate at Nordens Ark.