Högskolan i Skövde

Bakgrund: Antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat stadigt i Sverige från år 2000 med en topp år 2015. Den första hälso- och sjukvård dessa barn träffar är oftast skolsköterska. Därmed behövs mer kunskap om hur dessa barns behov ser ut då de i högre grad än andra barn lider av psykisk ohälsa.

Syfte: Att beskriva ensamkommande flyktingbarns erfarenheter av möten med skolsköterska i Sverige.

Metod: Studien har en kvalitativ design. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet baseras på intervjuer med fem ensamkommande flyktingbarn som vid intervjutillfället var över 18 år.

Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i två kategorier; det goda mötet och det misshagliga mötet. Dessa formas av sju subkategorier; att ha en bra känsla, att ha ett bra samtal, att skolsköterskan är omtänksam, att skolsköterskan är tillgänglig, att känna otrygghet, att bli påtvingad ett samtalsämne samt att skolsköterskan är otillgänglig.

Konklusion: Resultatet av studien visar att de ensamkommande flyktingbarnen kände sig trygga i mötet med skolsköterskan och oftast hade de en bra känsla efter mötet. Resultatet visar också att skolsköterskan var omtänksam och bra att prata med. Det framkom även en upplevd otrygghet när det var flera personer närvarande vid mötet.

Background: The number of unaccompanied refugee children has increased steadily in Sweden since 2000, with a peak in 2015. The first health care provider these children meet, is usually the school nurse. This demands more knowledge about what these children's needs look like as they, to a greater extent than other children, suffer from mental illness.

Aim: To describe unaccompanied refugee children’s experiences of meetings with school nurse in Sweden.

Method: The study has a qualitative design where data collection took place through semi-structured interviews. The analysis is carried out with qualitative content analysis where results are based on interviews with five unaccompanied refugee children who were over 18 years old at the time of the interview.

Results: The analysis of the interviews resulted in two categories; the good meeting and the unpleasant meeting. Of these, seven subcategories emerged; to have a good feeling, to have a good conversation, that the school nurse is caring, that the school nurse is available, to feel insecure, to be forced in to a topic of conversation and that the school nurse is unavailable.

Conclusion: The result of the study show that the unaccompanied refugee children felt safe in the meeting with the school nurse and usually had a good feeling after the meeting. The result also show that the school nurse was caring and good to talk to. There was also a perceived insecurity when several people were present at the meeting.