Covid-19-pandemin har satt fart på digitaliseringen i en takt utöver det normala. I samband med skiftet till distansarbete och utbildning, samt rekommendationerna om att begränsa den fysiska kontakten, har det vardagliga livet tagits över av digitala enheter och tjänster. För att kunna vara en del av det digitala samhället krävs det att individen besitter en digital kompetens. Däremot finns det flera individer som saknar den digitala kompetensen – framför allt äldre individer. Äldre individer utgör merparten av de individer som befinner sig i ett digitalt utanförskap, och som riskerar att hamna i ett sådant utanförskap. Särskilt i en tid som Covid-19 när det digitala blivit det första alternativet. Därmed är syftet med denna studie att förhindra att flera hamnar i ett digitalt utanförskap, och det genom att undersöka hur äldre individer upplevt den ökade digitaliseringen under Covid-19-pandemin. Studien har utgått ifrån en kvalitativ forskningsmetod, där respondenter över 65 år har intervjuats för att fånga informationsrika data om hur de upplevt den ökade digitaliseringen under Covid-19. Resultatet som presenterades visade att det fanns delade meningar om hur den ökade digitaliseringen upplevdes, vissa hade en mer positiv inställning till den digitala samhällsutvecklingen jämfört med andra. Däremot upplevde samtliga att den digitala utvecklingen gick för fort fram och att det skapade en viss orolighet över att hamna efter. På samma gång, upplevdes känslan av isolering och ensamhet, samt en känsla av att vara en börda. Resultatet visade även att ett digitalt utanförskap före Covid-19, var ett utanförskap enklare att hantera och leva.